Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck: Rydbergs Narkissos-myt och några principiella reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Anton Blanck
individuellt etiskt, för Schiller mer ett socialt. Den senare
drömmer om ett moraliskt lycksalighetstillstånd på jorden, ett de sköna
själarnes tillkommande paradis, där plikt och böjelse genom
konstens förädlande makt uppgått i en högre förening. Rydberg, för
vilken människoanden alltid är ett återsken av det gudomliga, tror
icke att människan kan nå den sedliga oskuldens elysium förr än
i en högre värld, "förrän den himmelska trånaden förtärt allt
jordiskt i hans väsen." Det är denna kristet-platonska tanke han
symboliserar i sin Narkissos-blomma. Man märker lätt det drag
av mer potenserad spiritualism, som kommer till hos Rydberg, men
man ser också hur mycket av den schillerska kulturfilosofien hans
myttolkning gömmer.
Jag erinrade mig genast detta lilla fynd, när Verner von
Heidenstam vid Svenska akademiens sista högtidssammaükomst yttrade
några mycket uppmärksammade, med hans vanliga behagfulla energi
formulerade ord om den moderna litteraturhistoriens metoder och
hur de utsätta oss för faran att överskatta de litterära inflytandenas
betydelse. Han ville hävda att "böckernas författare merendels
lefde intensivare i lifvet än i hvarandras skrifter" att "samma
idéer kunna uppstå på olika håll utan inbördes befruktning" och
att "samma tryck under tidsandans tyngd skapar samma
frigörelsekrav" — allt saker som väl varje vetenskapsman är villig att
skriva under, om också icke alltid med samma motivering som
akademiens direktör själv lämnade. Att dessa ord rörde vid ett
problem, som väcker intresse, visade den genklang de funno. Redan
följande dag publicerade en av landets mest framstående kritici,
redaktör Torsten Fogelqvist en artikel, som väckte till livs minnet
av en hel del debatter under de båda sista decennierna, då den
komparativa litteraturhistorien härhemma, liksom utomlands, slagit
igenom. Ehuru det är mig litet främmande att tala om "metoder",
när det gäller historisk forskning — det påminner mig alltid om
kemiska laboratorier med reagenser och dylikt, och man glömmer
så■■ lätt att varje historisk uppgift måste ha sin egen, underarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
