Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck: Rydbergs Narkissos-myt och några principiella reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydbergs Narkissos-myt och några principiella reflexioner 219
bild av vad som för den studerade författaren var den litterära
tidsandan, vad som var den litterära atmosfär han måste inandas
genom att leva vid en viss tidpunkt i den litterära utvecklingen.
Denna tidsandas makt har ännu ingen individ lyckats undandraga
sig, han må ha böjt sig för den eller reagerat mot den. Vi studera
denna tidsanda för att förstå, hur en säregen individualitets verk i
inspirationens ögonblick just tager den form vi nu beundra. Om
Shakespeare kunde tänkas förflyttad till Homeros’ tid och miljö, så
hade hans grubbel över vara eller icke vara omöjligen kunnat taga
samma form som det tog i det världshistoriska ögonblick, då han
koncipierade Hamlet-monologen. Det är Shakespeare-forskarens ideella
uppgift att kunna säga hur världen och livet tedde sig i
Stratford-on-Avon för sir William Shakespeare i det ögonblicket. Varje,
även det till synes minsta och mest pedantiska verkliga bidrag till
en sådan uppgift tages emot med tacksamhet. Jag skulle vara lika
glad att veta vad Shakespeare läste och tänkte över, dagarna före
"To be or not to be" som över att veta vad som hände honom,
och allra helst skulle jag vilja ha klart för mig både det ena och
det andra. Inspirationens makt och betydelse för dikten förringas
icke, om man söker konstatera vilka litterära minnen och
föreställningar diktaren arbetar med just i det stora ögonblicket. Tvärtom
kan kunskapen därom och jämförelserna skärpa vår blick för det
absolut personliga och säregna i hans skapelse. Jag avser icke att
slå fast att Shakespeare levde mer i andra diktares verk än i
levande livet, därför att jag konstaterar vilka diktare och tänkare
han läst och tagit djupa intryck av. Och för övrigt — vem kan
draga gränsen mellan liv och dikt hos en författare som lever i
litteraturen och själv skapar en diktad värld? Det är och förblir
en olöslig uppgift.
Allra enklast ställer sig problemet på det formella området,
där traditionens makt är starkast. Den unge poeten i våra
dagar skriver icke en vers som kommer oss att tänka på
Kellgrens. Han måste röra sig med den metriska form, som skapats
av Heidenstam, Fröding och Karlfeldt, ända tills han gestaltar sin
dikt helt efter sitt eget öras krav och skänker vår litteratur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
