Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck: Rydbergs Narkissos-myt och några principiella reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Anton Blanck
ny form. Men historikern skall med all säkerhet även då uppdaga
hur nytt och gammalt smälts samman även i det originella
mästerverket. Han förnekar icke inspirationens betydelse genom att
konstatera detta.
Jag har ibland trott mig märka ett litet medlidande med oss
historici, som blott syssla med sammanställningar, torra
"idésche-mata". Det kan måhända förklaras av bristande egen erfarenhet
av det historiska vardagsarbetet och tjusningen att göra ett fynd,
att liksom finna en liten snäcka, där man hör, icke havets brus,
men ljudet från "tidens susande vävstol". Just i sammanhanget
känner historikern livets puls. "Sammanhang! Vad är kosteligare,
nödvändigare? Ja, men sakernas eget. En glimt av detta är
lycksalighet." Inför känslan av sammanhanget, traditionen, "det
hela" blir individen, även poeten, kanske även Shakespeare, väl
mindre, men icke mindre kär.
Oppositionen mot den genetiska litteraturhistorikern kommer
ofta från diktarna själva och från dem som stå dem nära. Det
har slagit mig att man mycket sällan får höra liknande klagomål
från konstnärerna på konsthistorikerna, som dock driva en lika eller
kanske ännu mer "närgången" forskning av denna art. Är icke
förklaringen månne rätt enkel och belysande. Varje konstnär har
en lärare som har lärt honom att föra penseln eller mejseln.
Varje konstnär har först gått på en ateljé och kommit i personlig
beröring med sin lärare. Om en "konstdoktor" finner tydliga spår
av mästarens teknik i elevens ungdomsverk, kommer konstnären
sällan på idén att förneka eller förringa sin mästares inflytande,
ty han har alldeles för lifliga minnen av hur det kändes att gå
i lära. Diktaren står i ett mycket lönligare förhållande till sina
många mästare, och de skiftande intrycken av dem försvåra hans
hågkomst av de betydelsefulla tysta mötena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
