Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström: Laurentius Petri Gothus' Strategerna gothici exercitus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius Gothus’ Strategerna 235
rentius med den lysande suite, varmed han ärnade att begiva sig
till England för att vinna drottning Elisabeths hand. Denna resa
uppsköts emellertid på grund av den gamle konungens död i
september och kom som bekant sedermera aldrig till stånd.
Dröjande och ovilligt1 beger sig Laurentius på hemfärd. Vid
tiden för uppbrottet mottar han underrättelsen om konungens död
och skriver med anledning därav en elegi, den första i Aliquot
Elegiæ. Då han den 1 maj 1561 anländer till Lübeck, mötes han
av ett nytt och smärtsamt bud: hans syster Berit är död.
Den 19 juli är han åter i Stockholm, där han ombesörjer
tryckningen av Aliquot Elegiæ.2
På hans följande verksamhet som professor i grekiska vid
Uppsala universitet och som ärkebiskop finnes här icke anledning
att ingå.
-K -X-
Man torde svårligen kunna överskatta den betydelse, som
Melanchtons person och lärarverksamhet haft för den humanistiska
traditionens bevarande vid de protestantiska universiteten under
detta den religiösa revolutionens århundrade. Icke ens Luthers
kraftfulla härskarnatur kunde i längden helt göra sig gällande gent
emot det oemotståndliga inflytandet av den yngre medhjälparens ädla
mänsklighet och sinne för kultur och skönhet. Tack vare Melanchton
räddades genom de stormiga åren icke så litet av arvet från den
tidigare tyska humanismen, från Celtes, Hutten, Evbanus Hessus,
Reuchlin, den siste hans släkting och lärare, som studerat i
Quattro-centos Italien och varit Marsilio Picinos, Picos och Polizianos vän.
Wittenbergsuniversitetets annaler ha åtskilligt att berätta om
Melanchtons ståndaktighet gentemot de mera lutherska av hans kolleger,
då det gällde att ge en professur åt en eller annan berömd "poeta",
som icke helt motsvarade deras krav på stadgad ortodoxi. Det var
Vlterius Musis steterim, nec inane fuisset,/ Si fortuna moram gråta dedisset,
opus. / Sed mouet edicto Sueonum litera Regis, / Cuius ab imperio patria pendet
humus.
1 Jfr de nyss citerade verserna ur Aliquot Elegiæ.
2 Aliquot Elegiæ, förordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
