Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström: Laurentius Petri Gothus' Strategerna gothici exercitus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius Gothus’ Strategerna
243
Det Erik den XIV, den utvalde konungen, tillägnade
Strategerna, på vars titelsida Laurentius satt ett motto från Jesaia1,
inledes och avslutas, som jag redan nämt, med grekiska epigram av
religiöst innehåll, som äro de första kända i sitt slag av någon
svensk författare.2
Det utförliga förord, som står som inledning till själva dikten,
är icke mindre intressant än denna själv. Det är från början till
slut besjälat av en stark patriotisk känsla, bottnande i en glad
och tacksam stolthet över fosterlandets pånyttfödelse och befästade
frihet och närd av Johannes Magnus’ historia, som här för första
gången satt ett tydligt spår i svensk litteratur — det första på
den långa vägen mot Àtlantikan. Påfallande nog nämner emellertid
Laurentius aldrig Johannes Magnus’, i konung Gustafs öron så
förhatliga, namn — han har själv måhända varit i tillfälle att bevittna
konungens vrede över de mot honom riktade försatligheterna i
Johannes’ arbete. Om Erik senterade denna Laurentius’ hänsyn till
Gyllenstierna, vilken var stadd på en politisk mission till Tyskland. Jämte
denne, av humanisterna besjungen som en litterärt synnerligen bildad och
intresserad man (jfr latinska dikter om och till honom hos Stiernman, a. a. Tom
I ms. (under året 1561) och Palmsk. 385, UB) vistades i Eostock under 1564,
dock ej inskriven vid universitetet och i okänt uppdrag (jfr Anjou, Sv. Kyrlwref:s
hut. III, s. 23), även Laurentius Petri Gothus, som här detta år utgav sin En
lithen Tröstbook. Det är långt ifrån otänkbart, att dessa kunna ha haft sin
hand med i den lilla diktsamlingens tillkomst och att Laurentius skrivit en
eller annan av dikterna. I dessa möta vi redan hela den götiska patriotismens
fraseologi fullt utbildad och de äro ett av de tidigaste och därför intressantaste
litterära uttrycken för kulten av den svenska äran.
1 Jesaia, 32: 17: »Kättfärdighetens frukt skall vara frid».
3 Av intresse för svensk lärdomshistoria är också Henricus Mollerus’ i
Steno Sture Senior 1557 tryckta grekiska carmen. Att Erik den XIV, till
vilken dikten dedicerades, hade möjlighet att uppskatta grekiskan, är ju
intygat bl. a. av Tegel. Johan IILs klassiska kunskaper voro ju vida berömda
(jfr de bekanta omdömena av Sylvester Phrygius, Typotius och den franske
humanisten Hubert Languet). Ordentliga kunskaper i grekiska och även i
hebreiska vitsordas av Melanchton hos mag. Martinus Helsingus (om
sedermera biskopen i Linköping eller Erik XIV:s bekanta sekreterare åsyftas, är
ovisst) i brev av 12 juli 1554 (tr. i Acta Lit. et Se. Svec. T. I).
Som det tidigaste provet på grekisk diktkonst i Sverige, man verkligen
känt till, har förut ansetts ett av sedermera ärkebiskopen Olaus Martini författat
poem, tryckt i Eostock 1584 (jfr Fant, Historiola, s. 22 ff., där det avtryckes).
Därefter kommer ett av Jonas Nicolai Kylander, tryckt i Wittenberg 1597
(avtryckt hos Floderus, a. a. s. 5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
