Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 7
Detta sätt att verka kunde ju inte så lätt praktiseras av en
sjuklig ung poet, som därför hänvisades till att drömma bort livets
morgon, ej minst i fantasier av maktlös och brinnande ärelystnad.
I Stagnelii brännande njutningstörst, alltför stark för att kunna
stillas på jorden, ser Böök med all rätt orsaken till att Stagnelius
vänder sig mot transcendentalismen, och »postulerar en högre,
fullkomlig, odeladt salig värld» (monografien, s. 244). I ett ögonblick
av vaken själviakttagelse har Stagnelius själv sett detta. I en
elegi (II: 56) säger han Amanda, att kärleken bakom dödens
kopparport och den svarta ridå, som skymmer livets gåta, ser andra, högre
världar:
Himmelska land han skådar bakom: Arkadiska bygder,
Sökte förgäfves här, flyttas af aningen dit.
Känslan av dödsmärkthet har också bidragit att giva Stagnelii
från prästhemmet ärvda religiositet dess extatiskt apokalyptiska
karaktär. Hans organiska hjärtfel utbröt, som Böök visat
(monografien, ss. 50—52), försommaren 1814 i Uppsala, där han deltagit
i studenternas vapenövningar, men av sin ohälsa tvungits att
avbryta dem. »Midt under den yra ungdomsglädjen har han
öfver-räskats af ett budskap om snart uppbrott från lifvets fest» (Böök,
ibidem). Böök ställer hans siande och sannspådda verser i Hymn
(1: 20) i samband med denna vändpunkt i hans liv:
Mig i ungdomens brand lockade njutningens
Rosenkransade bål, lockade äran, i
Magiskt bländande skimmer.
Ja, men Himlen för mig beslöt.
Pris Dess vilja dock ske! Vägen till stjärnorna
Genom mörker och qual mig han beteknade,
Genom striderna vägen
Till den eviga fridens hem.
Dödstankarna, som hemsökte Stagnelius liksom så många sensibla
ynglingar, fingo för honom vida större allvar och en mera kronisk
aktualitet än för andra. De gåvo ock en hektisk färg åt drömmarna
om fest och kärlek och njutning hos den skald, som skulle dikta
Till Förruttnelsen, en dikt, som fötts ur famntaget mellan hans
dödslängtan och njutningstörst, känslor, som i hans inre blivit
oupplösligt förbundna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
