Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Sven Cederblad
sida av hans själ utvecklats, om lian icke haft förvirrande häftiga
personliga upplevelser, som han måste se i metafysikens ljus, under
evighetens synvinkel, såsom led i ett större sammanhang för att vinna
klarhet och mening.
Den för Stagnelii utveckling epokgörande upplevelsen är
Amandaupplevelsen.
Dock — om Amandas existens tvista de lärde. Böök ser henne
som blott »den fantasiskapelse, hvari man kan afläsa de olika
stadierna i Stagnelii erotiska lif» (Stridsmän och sångare, Sthm 1910,
s. 193). I den första fasen var Amanda den lockande
kärleksdrömmens symbol, i den andra den ouppnåeliga kärlekslyckans, i den
tredje och sista var hon hans brud före fallet ned i sinnevärlden
och skulle efter döden återförenas med honom. Albert Nilsson
tror däremot, att Amanda »tvärtom haft en ganska reell existens»
(Svensk romantik, Lund 1916, s. 288).
Har Amanda alltså för Stagnelius blott varit den uppdiktade
»damen utan nåd», liksom den besjungna för de sonettskalder,
vilka efterbildade Petrarca, eller har hon som Beatrice haft en
jordisk tillvaro, fastän hennes gestalt blivit symboliskt idealiserad
och stundom höjts över de jordiska tillfälligheternas krasshet?
Det kan först som sist sägas, att jag i allt väsentligt delar
Albert Nilssons uppfattning och att jag ej har så mycket att tillägga.
Hans bevisning anser jag bindande, och endast därför, att Böök i sin
monografi bestämt vidhåller sin mening, utan att i min tanke kunna
vederlägga Nilsson, och därför, att Albert Nilssons framställning
icke tyckes ha väckt allmän tilltro, upptager jag frågan, ånyo till
behandling, helst som den synes mig av stor vikt för förståelsen
av Stagnelii karaktär, liv och diktning.
De biografiska uppgifter, som från skilda håll lämnats om
Stagnelii ställning till Amanda, äro med vissa undantag till den
grad osäkra och motsägelsefulla, att man ej kan ta någon
allvarligare hänsyn till dem annat än i samband med vittnesbörden från
Stagnelii diktning. Man torde ej kunna komma frågans lösning
närmare från någon annan utgångspunkt än den psykologiska
sannolikhetens.
Böök dekreterar först, att Amandaproblemet — ett ord, som
han finner »uttaladt med den förmenta skarpsinnighetens salvelse»
— icke existerar. »Om något är klart och genomskinligt som
vatten, så är det Stagnelii erotiska lif, och där finnes det sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
