- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 4. 1923 /
19

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Romantikern Stagnelius 19

gärets oemotståndliga styrka hos kvinnan. Skiljegränsen mellan denna
erotiska diktning och Amandadikterna är klar och skarp.

Dock har Stagnelius i sin senare diktning, när han funnit, att
även hans kärlek till Amanda var av jordisk art och att hon icke
var identisk med hans brud i himmelen, skildrat en ideal kärlek
till en skapelse av hans egen fantasi. Det är i dikterna om
»Månflickan». Men i dessa dikter, i övrigt så olika hans sinnligt
erotiska, är hans kärlek besvarad. Aldrig hålles man heller i
okunnighet om att det blott är i drömmar, som Månflickan på
månstrålarnas bro stiger ned till honom. Och den himmelska Månflickan
ställes, som först Albert Nilsson visat (a. a., s. 334 ff.), i motsättning
till den. alltför jordiska Amanda.

Dikterna till Amanda ha en bestämt avgränsad särställning i
Stagnelii erotiska lyrik genom sin förening av idealiserande tendens
och faktiskt verklighetsunderlag. De röja en känslans komplicerade
rikedom av upphöjda och mänskliga drag, sådan som blott den stora
och hela själslivet gripande kärleksupplevelsen kan väcka.

Dikterna Näktergalen (II: 32) och Näktergalen och Bosen (II: 33)
genomandas av samma stämning som de förut behandlade dikterna
om Amanda. I Näktergalen jämför sig skalden med näktergalen,
som ej glimmar av påfågelns eller svanens prakt, men som undfått
sångens gåva. Med ädel blygsamhet och fåordighet ger Stagnelius
här en antydan om att hans försagda skygghet inför Amanda och
hennes likgiltighet är vållad av hans fulhet.

Skild från strider, glam och lekar,
Den förkastade sig gömmer
I en magisk natt af ekar,
Undan Solens grymma sken,
Och i stilla svårmod drömmer
På en dunkel, löf rik gren.

Bevekande ber han så Amanda att icke begära mer av honom
än hans kärlek och hans sång:

Mig Amanda! Himlen gifvit
Lif och anda, själ och tunga.
Flicka! jag har skapad blifvit
Endast för att prisa dig.
Jag kan älska, jag kan sjunga —
Fordra icke mer af mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1923/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free