- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 4. 1923 /
25

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Romantikern Stagnelius 25

sig med att se dikterna som fristående kostverk, frigjorda från allt
sammanhang med diktarens personlighet, men i kärlekslyriken vill
man känna livets egen heta, oroliga puls. Albert Nilsson frågar
(Litteraturen 1919, s. 434): »Strömmar det icke till Amandadikterna
livets varma blod, få de icke en helt annan sanning, om Amanda
fattas som en verklig jordisk kvinna i stället för en fantasibild?»
Förvisso. — Sådana som dikta sånger till kvinnor, som ej existera,
finner man bland efterklangspoeterna, som efterhärma ej blott
verstekniken utan också känslorna hos dem, som varit större än de.
Dit hör Ovidius — som jag naturligtvis ej i andra avseenden räknar
som efterklangspoet — när han efter höga föredömen avfattar sina
fadda elegier till den blott fingerade Corinna. Till samma krets
höra den provençalska trubadurdiktningens epigoner och Petrarcas
sonett skrivande efterbildare. Men Stagnelius är icke av deras
dik-tartyp. Han hör till den erotiska känslans martyrer. Hans
diktning till Amanda, en kärlekslyrik utan motstycke i den samtida
svenska litteraturen, rymmande hetblodig lust och trånad och den
platonska Eros’ mäktiga strävan att höja sig över mänsklig
begränsning och jordisk låghet, bör utbrytas ur detta komprometterande
sällskap.

Med frågan om Amandas existens sammanhänger också
uppfattningen av Stagnelii personlighet. Denne förbrände erotiker synes
mera mänsklig, om han verkligen likt andra en gång gripits av den
både kropp och själ omfattande passionen, av den fulla kärlekens
rikt sammansatta känsla. Han kommer en närmare, om han en
gång passionerat älskat en enda kvinna, ej blott nöjt sig med den
fala kärleken eller svärmat för den serafiska Månflickan eller i
högsta nöd ropat till Förruttnelsen.

I sina avslutande reflexioner om Amanda förklarar Böök, att
det icke skulle ha någon som helst betydelse för uppfattningen av
Stagnelii erotik, om ett ansikte stått för honom i högre ljus än
några andra (monografien, s. 256), vari jag icke kan instämma, men
han tillägger: »Det väsentliga är, att han icke i real, konkret,
personlig och andlig bemärkelse upplevat kärleken», vari jag i en
recension (Nord. Tidskr. 1919, s. 345) instämt. Dock måste jag
tillfoga en reservation. Det väsentliga är givetvis, att Stagnelius icke
upplevat kärleken i hela dess rika fullhet, men det är dock inte
samma sak, om hans kärleks föremål varit ett eller om kärleken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1923/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free