Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Sven Cederblad
representerats av de många kvinnorna, av första bästa kvinna.
Skulle Amandas oåtkomlighet blott ha motsvarat de mångas
avvisande hållning, ja, då hade resultatet blott blivit en dov
melankoli, som gärna sökt sin tröst i cynismen; har Amanda åter varit
en verklig kvinna, föremålet ej blott för hans erotiska drifter utan
för varje hans tanke och känsla, då har däremot hennes föraktfulla
avslag träffat honom som en häftig, djupt sårande stöt, och han
har reagerat i ett plötsligt och våldsamt utbrott. Hans eruptiva
känsloliv i Afsked till Lifvet vittnar också tydligt om huru hårt
stöten har drabbat honom.
Stagnelius vågar knappt se verkligheten i ögonen. Gång på
gång vänder sig hans blick från det kvalfulla nuet till den lyckliga
barndomstiden. Då han tänker på att Amanda ej förstod hans
suckar eller »ville ej förstå dem», blir hans förtvivlan hetsigt
flammande. Som alla rådvilla ställer han ödet till svars:
O! hvar är min sälla framtid?
Hvar det hopp, som famntog verlden!
Svara, Öde! du, som thronar
Öfver himlens alla stjernor,
Mörkt och dystert! — Du, som krossar
Allt det stora, allt det ädla,
Med en grym demantespira!
Men trotset viker för eftertanken, Stagnelius känner sig bruten,
hjälplös, och för honom återstår blott känslan av hans »eget qvalda
väsen». Han ber Herren sända dödsängeln, och i en
hallucinations-artad syn ser han ängeln komma:
Sänd från etherns regioner
Ned en ängel, som mig skördar!
Jag är bönhörd. O! han kommer.
Vingen doft i natten susar,
Och den hvita manteln flägtar,
Och det skarpa svärdet blixtrar,
Svärdet, som skall sönderhugga
Lifvets jämmerfulla knutar.
Dolda, underbara väsen!
Säg, hvad vill du? Ej mitt öga
Mägtar läsa i ditt öga,
Ej din mening kan jag fatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
