- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 4. 1923 /
32

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 Sven Cederblad

ifrån Aiskhylos (»visdom läres av lidande», Agamemnon), är ett
ständigt återkommande ledmotiv i Stagnelii dikter. Åter och åter
manar han till undergivenhet inför smärtans nödvändighet. Få ha
väl så starkt som han framhållit smärtans både intensitet och renande
verkan, så eftertryckligt inskärpt plikten att »tåligt vandra i
pröfningsbanans grus», så ivrigt sökt hålla den tröttade pilgrimens mod
uppe genom att peka hän mot paradisets belönande glans och
härlighet.

Som ett typiskt exempel bland de många på denna tankegång
och känslorytm kan man nämna Lifvets Vilkor (II: 438). En
allmän iakttagelse för redan i första strofen fram till en bitter
reflexion och generalisering:

Se ekens strid mot stormarne på fjellen,

Hör suckarne af lundens näktergal,

Då mossan växer, lugn och kall, på hällen,

Och musslan sofver i sitt gyllne skal.

Ju högre lif, ju större qval du röner —

Ett kors är denna verld för ljusets alla Söner.

Mest lider människan, och skalden ledes av tanken härpå in
på sitt eget olycksöde. Med ständigt stegrad exaltation, i ständigt
nya syner skildrar diktaren världen som det hårda, mörka fängelset:
hans »fånghvalf är azuren», de vaktande planeterna hindra själen
från att fly från fängelset, och »dunkla stunder under molnen timra
ett skyhögt kors i natten». Skalden utropar i ångest: »Hvart skall
jag fly?» För hans blick antar världen skräckinjagande gestalt:
det är en vision av utomordentlig storhet och fasthet i linjerna,
vittfamnande och konkret på en gång:

Ett gränslöst Tempel rymden är, der alla
Guds barn som offierlam vid tidens altar falla.

Men det säges också — här ljusnar stämningen och disharmonierna
upplösas —:

— — — dödens smärta lifvets vilkor är.

Slutstrofen rymmer hela den av både vånda och jubel burna
grundstämningen i Martyrerna och de andra av Liljor i Saron:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1923/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free