Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så bäfva ej vid straffets vissa möte,
I marterskruden jublande dig kläd.
Det korn, som dött i jordens dunkla sköte
Står åter upp, en gyllne himmels-säd.
Blott smärtans djupa hemlighet dig renar.
Blott korset alla lif med himlarne förenar.
Stagnelii teosofiska dikter härröra från en radikalt inåtvänd
fantasimänniska, som därtill var mystiker. Motstycken till dem
finner man också i mystikernas skrifter, där deras prosa höjer sig
till lyrik och får den mytiska symbolikens form. Diktarens
inspiration är här liktydig med mystikerns extas. Det labila känsloläget,
växlande mellan djupaste depression och de benådade stundernas
trance, är också mystikerns. Dessa dikter äro framsprungna ur
själstillstånd av visionära drömmar, och gränsen till den extatiska
hallucinationen överskrides ej sällan. Liksom mystikerna ser
Stagnelius även själens innerliga gemenskap med Gud under den
symboliska formen av brudens kärlek till brudgummen. Den jordiska
kärleken utdömes. Kravet på asketisk renlevnad fasthålles med
lidelsefull konsekvens. Men man känner, att man närmar sig
bristningsgränsen för denna överansträngda asketism, ty läran motsvaras
ej av hans liv, och dess underlag är ej en bärkraftig lyckokänsla.
Även språkröret för hans världsfientliga spiritualism, Perpetua i
Martyrerna, har sina mörka stunder av tvivel och nedslagenhet.
[1]
Ett ännu mera sjukligt uppjagat själsliv möter man i Stagnelii
skräckdramer: Glädjeflickan i Rom, Riddartornet och Albert och Julia
eller Kärleken efter Döden, samtliga diktade omkring år 1821. I
Riddartornet är tendensen ännu lika avgjort asketisk och
spiritualistisk som i Martyrerna: »Hvar jordisk mistning är en himmelsk
vinning», men i Stagnelii fantasiliv härskar förvisso ingen asketism.
Och i Rheinfels’ karaktär, med dess hånfulla sadism och passionerade
grymhets- och kärleksbegär förråder sig nog en del drag i Stagnelii
dåvarande själstillstånd. Hans hädiska repliker förebåda trotset i
i Albert och Julia. Man erinrar sig Jean Pauls ord:
[1] Att jag här så flyktigt behandlar Stagnelii mystiska diktning, med vilken hans
lyrik når sin högsta skönhet, har sin grund dels i att jag utförligt sysslat med den i
föregående studier, dels i att jag senare återkommer till den i en analys av
mystikern Stagnelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:24:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1923/0037.html
