Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Sven Cederblad
den med »styggelsen av en rasande djurisk vällust», exemplifierar
Schubert med den inre motsatsen mellan orfismen och backantismen
(a. a., ss. 120, 121):
Wir liaben früher den eigentlichen und ursprünglichen Sinn der
Bacchischen Mysterien gesehen, deren spätere Missbräuche und
entsetz-liche Ausschweifungen sich noch jetzt im Sprichwort erhalten haben.
Gehen wir alle die verschiedenen Religionsformen der Völker durcli,
so flnden wir zu unserem Erstaunen, dass sich das Getöse wil der
sinn-licher Lust, blutige Grausamkeit und Fanatismus, immer gerade zu
jenen Lehren gesellt haben, welche ursprünglich die meisten, mächtigsten
Strahlen einer höheren "Wahrheit und Gotteserkenntniss in sich
ent-hielten.
Schubert återfinner denna maskerade kontrast i de hemliga
mysterielärorna. Ursprungligen voro Backusmysterierna besläktade
med Apollos läror, men, utropar Schubert: »Die heiligen
symbo-lischen Gestalten jener Geheimlehren, zu welchen ungeheuren
Zerr-bildern sind sie entstellt worden!»
Den yttre förvillande likheten mellan det högsta och det lägsta
har givit upphov till ett ödesdigert missförstånd, vars rot ligger
djupt. Redan den gamla världen såg i den människo vordne gud,
som var ett föredöme i självförsakelse och självuppoffring för allas
väl, sinnevärldens skapare och härskare. Naturen var Ordets
uppenbarelse, världen Ordets kropp, och i mat och dryck, i varje
sinnes-njutning fick människan del av gudens kropp. Men själarna, som
nedsjunkit i Dionysos’ ljuvliga sinnevärld, glömde, att denna
världen blott är en symbolisk avbild av den högre, och människan är
lik en sömngångare, som ej vet, var hon hör hemma (a. a., ss.
124—126). Schubert tillägger (s. 126):
Dureh eine optische Täuschung, ist aber der Schatten zum Urbild,
dieses zum Schatten seines Schattens geworden: jene Sinnenwelt, die
für uns Region der ruhigen, kalten Reflexion und eine Bildersprache
seyn sollte, deren Bedeutung sich auf den Gegenstand der höheren
Neigung bloss bezogen, ist nun für uns der Gegenstand jener Neigung
selber, und Region der Liebe, des Gefühls; dagegen ist uns die gestige
Sphäre Region der kalten Reflexion geworden.
Man kan i Bacchanterna återfinna denna Schuberts tankegång.
Det backantiska ruset är en karrikatyr av den gudomliga
inspirationen, till det yttre lik denna, till väsen och verkningar högst olik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
