Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Sven Cederblad
sikten om att njutningsbegäret är outsläckligt. Stagnelius är ej
samme intransigente asket i Bacchanterna som i Martyrerna. Orfeus
är, som Böök framhållit (a. a., ss. 476, 477), ej någon fiende till
jordisk kärlek: hans skugga manar den epikureiske kvinnoälskaren
Lycis att bliva lycklig »vid Amaryllis bröst»; han tillber även
Dionysos,
— — — — — denna milda öfvermakt,
Som ljuft i rankans drufvor kokar purpurnmst,
Att trösta sorgsna hjertan, lindra sjukas qval.
(IV: 272).
För första gången i sitt liv och i sin dikt har Stagnelius, denne
martyr för sina egna överdrifter, insett, att medelvägen kan vara
den gyllne, att jordiskt och himmelskt ej med nödvändighet
förhålla sig till varandra som ett obönhörligt antingen — eller, utan
Tcunna vara ett både — och, att det finnes en fördragsamhet gent
emot mänsklig svaghet, som ej är slapphet.
Från Martyrernas tid kvarstå de stora dragen av Stagnelii
platonska uppfattning av världen som skenets värld, och med hans
världsåskådning står hans livsåskådning i oupplösligt samband. När
Orfeus med döden och det flydda livet för ögonen sjunger sin
svanesång, där Horatii tankar om dödens oundviklighet för hög och låg
egendomligt mänga sig med den plågade Jobs klagande ord i
vedermödans tid (kap. VII: 6—10, XIV: 1—5), synas människans liv och
strävan fåfänga och intiga:
Som för vindarnes våld ett moln försvinner,
Som i klingande bäck en våg förrinner,
Likaså menniskans dagar
Rastlöst ila sin kos.
Om i Sidons kristall din nektar sjuder,
Om du purpurbeklädd en verldsdel bjuder,
Dock för skickelsens lagar
Faller ditt lif som en ros.
Menskor! fåfängt J sträfven.
Jorden ej hyser ett val.
(IV: 270, 271.)
Det är i varje fall en bestående vinst av Bööks analys av
Bacchanterna, att han pekat på att Stagnelius ej är den lidelsefulle
asket, som diktade Martyrerna. Dock har Böök, synes det mig,
något överdrivit denna synpunkt. Detta framgår redan av skilj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
