Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Wedberg: Blom och Reuterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blom och Keuterholm 69
Det är för mig lika omöijligt, att derföre kunna tolka min djupa
vördnadsfullaste tacksamhet på ett sätt, som är den Höge Gifvarn värdigt,
som det är att förklara de rörelser, jag vid gåfvans emottagande erfor.
O! att Eders Excellence bland Styrelsens oafbrutne bekymmer ett
enda ögonblick kjände Sällheten till den höjd, som jag, då detta
Vedermäle af Eders Excellences nåd mig lemnades. Jag har aldrig varit
så lycklig och aldrig har jag trott mig kunna bli det.
Förvissnad, halfdöd blommans knopp
I däldens kulna skrymslor gjömdes;
Djupt hon bland deras skuggor glömdes
Och långsamt tynade dess hopp —
Men Dagens Gud, som rymden målar,
På fästets azur-döme rann opp —
Från middagshöjden af Dess lopp
Gjöts lif och sällhet i Dess strålar;
Naturens utsigt blef förbytt
Af Gudens lifvande förmåga;
Till dälden trängde sig Dess låga
Och blomman föddes der på nytt —
Så jag, af Lyckan öfvergiven
En tid åt lidelsernas lott,
Såg mörker för min vandring blott
Och ingen tröst mig öfrig blifven,
När hastigt från Seraphens spher
Jag skådar Hoppets tända strimma,
Som sluta skall min motgångs-timma
Och till min hydda sällhet bär.
Men dit — hur sträkte sig Ert öga
Från höjden till min ringhet ner?
Det är Förtjensten blott Ni ser
Er anblick värd ifrån det höga;
Och jag — jag äger ingen mer,
Än den, att evigt dyrka Er.
Hur svag är denna gjärd för Eder,
Som af Millioner dyrkas bör
För alt det vigtiga Ni gjör,
För alt det ädla, Ni bereder
Till Fosterlandets gagn och heder
Och hvaraf minnet aldrig dör!
Men, Nådigste Herre, det är blott min enskilda tacksamhet, som
här bör förklaras. Jag är lycklig — Och om ännu någon önskan för
mig återstod, att bli det mer, skulle det vara den, att ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
