Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Nilsson: Naturbegreppet hos Boileau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturbegreppet hos Boileau 83
De återgå på ett ställe i Aristoteles poetik, där han vid sin
utredning1 av imitationsteorien gör den skarpsinniga iakttagelsen, att även
ting som i verkligheten förefalla oss vedervärdiga, t. ex. ett lik,
kunna i bildlig framställning betraktas med nöje. Han ger
emellertid en förklaring som är ganska naiv: vi finna nöje i att jämföra
bilden med föremålet; känna vi ej förut till detta, ha vi intet nöje
av bilden.
Vad Boileau åsyftar med verserna framgår tydligt av
fortsättningen. Han vill förklara, huru tragedien, som ofta framställer det
gräsliga, ändå kan behaga. Han tänker på den blodige konung
Oidipus och modermördaren Orestes. Fortsättningen lyder:
Ainsi, pour nous charmer, la Tragédie en pleurs
d’Oedipe tout sanglant fit parler les douleurs,
d’Oreste parricide exprima les alarmes,
Et, pour nous divertir, nous arracha des larmes.
Tragediens uppgift anser Boileau i anslutning till Aristoteles i
första rummet vara att hos åskådaren framkalla en affekt av skräck
och medlidande. Han gör emellertid den viktiga inskränkningen,
att denna affekt måste vara ledsagad av välbehag, d. v. s. att det
gräsliga som tragedien framställer skall genom den konstnärliga
behandlingen mildras, så att det icke gör ett oblandat obehagligt
intryck:
Que dans tous vos discours la passion émue
Aille chercher le coeur, 1’échauffe et le remue.
Si d’un beau mouvement 1’agréable fureur
Souvent ne nous reniplit d’une douce terreur,
Ou n’excite en notre áme une pitié charmante.
En vain vous étalez une scène savante.
Le secret est d’abord de plaire et de toucher:
Inventez des ressorts qui puissent m’attacher.
Boileau fordrar i första rummet att tragedien skall tala
passionens språk. Man skulle rent av kunna se i honom på denna
punkt en föregångare till Dubos, känsloestetikens grundläggare.
Men skillnaden ligger däri, att Dubos generaliserar sin fordran på
starka affekter till att gälla alla diktarterna. Soyez toujours pathé-
tie». Beünetièee, L’évolution des genres I s. 96 o. f. Brunetière visar på flera
ställen slående upp huru Boileau ur sitt naturbegrepp eliminerar det bisarra, det
tillfälliga, det låga m. m. Endast det förnuftiga återstår. Men vad återstår då
av naturalismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
