Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens o» 107
strömmens dragning* åt öster som vållar att Atterboms Östan
uppstämmer sin lovsång till Persien alldeles samtidigt med att
Palmblad med hela sin lärda håg vistas i detta land — »mitt Persien»,
säger han i ett brev från 1821. Med brinnande iver kastar han
sig över allt som berör hans älsklingsstudium. När han fått veta,
att Hammer recenserat Görres’ översättning av Schahname i Wiener
Jahrbücher der Literatur, utbrister han: »Jag har ingen ro förrän
jag sett detta blad. Jag har en gräslig respekt för begge desse
män. v. H. är in literis persicis vir consumatissimus, och äfven ett
godt hufvud; men Görres är ett caput sæculare!»1 Då
Hammarsköld sedan skickat honom de hett åtrådda tidskriftshäftena, måste
han nödvändigt ha ett annat band av Wiener Jahrbücher, »der
mer Persisk Geographi af v. Hammer förekommer», och beder sin
korrespondent att ytterligare efterspana flera saker av Hammer på
samma håll.
Det närmaste resultatet av dessa ivrigt bedrivna forskningar
blev den förut nämnda avhandlingen om Persiens fornhävder, »efter
Pirdusi och Mirkhond», såsom Palmblad i ett brev till Hammarsköld
angiver sina urkunder. Här refererades Görres’ och Hammers
divergerande meningar, här stöddes framställningen flerstädes på den
senares Geschichte der schanen Redehünste Persiens, som nu alltså
nått Sverige och snart med sin omfattande antologi skall bli en
huvudfyndort för vetandet om persisk litteratur och den rikaste
provkarta på persisk dikt.2 Här frammanas också det gamla Persiens
sagoglans, då Palmblad, efter Görres’ inledning till sin tolkning och
i Görres’ högstämt vingade stil, väckte Firdausis hjälteskuggor till
liv, här berättas persiska myter och sägner och talas om den sköna
Schirin och om den omätliga prakten vid Chosru Parviz’ hov. Yi
skola finna, huru flera av dessa dikt- och sagoelement sedan
återspeglas i Lycksalighetens ö, om de än nått Atterbom delvis ur andra
källor än dem, Palmblad här öste ur.
I sin avhandling kunde Palmblad citera Atterboms karakteristik
av Schahname ur Iduna-recensionen i Svensk Litteraturtidning 1820,
och Atterbom hann i själva verket att före vännen fästa den sven-
1 Brev till Hammarsköld 28A 1821. K. B.
2 Palmblad skriver till Atterbom »d. 1 à 2 Juni» [1820 eller möjligen 18211:
»Grafström säges redan lia öfversatt eller grafströmmiserat en hel mängd persiska
saker ur v. Hammer, — — — Vi bli då tre, för att uppresa vår nordvestliga
Divan.» Månne Atterbom är den tredje? (Brevet i framlidne major E. Atterboms
samling.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
