Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Carl Santesson
Och har du sett dess källor stråla
Emellan dunkla bräddars par,
Med speglar, som på bottnen måla
En dager, mer än solens klar?
Har allt det ljus, som de förvara,
Jemväl för dig i droppar blänkt,
Så säg: hur vill du helst besvara
Den helsning de ditt hjerta skänkt?
Astolf har genast lösningen till hands:
Det vattnet vi ju Tårar kalla:
I helig natt dess ådra göms;
Hur bittert ock dess vågor svalla,
Känns sötman dock, ju mer det töms.
Det flyr då ur de tvillingsbrunnar,
Der himlen ler på djupets grund,
Och ur två stjernor oss förkunnar
Det högsta själarnes förbund.
Och när ej ord, ej toner stamma
Den vällust fram, som »kärlek» näms,
I tårar glittrar då hans flamma
Tilldess hans ljudspel åter stäms.
När älskarns munn dem törstigt söker
På ögonlock, som fällt dem nyss,
Då vet han, hvar han ljuf vas t öker
Den eld, som gnistrar i hans kyss.1
Sagospelets gåta är i vissa vändningar icke stort mer än en
översättning från Schirin, medan den i andra visar något nytt. Som
lyrik väger den onekligen ganska lätt och är, icke minst i de
partier som tillfogats, tilltrasslad och pretiöst sinnrik, då däremot
förebilden är genomskinligt klar. Men just detta drag röjer arten av
Atterboms intresse för dikten. Någon egentlig poetisk suggestion
kunna Hammers verser knappast ha utövat, men de gåvo honom en
anledning att variera den halvt naturfilosofiska vattensymbolik, den
tårarnas metafysik, som bildar en konstant motivkrets i hans
diktning. Felidas omedelbart följande ord om vattnet såsom »barn af
eld och luft» belysa klart sammanhanget med de naturspekulativa
analogierna.
Om Felicias gåta stammar från Schirin, så tyckes också en
poetisk myt, den hon berättar för Astolf, stå i ett visst samband
1 L. ö II, s. 64—66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
