Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 121
just komplimenterat Peribanou, som för dess talan, samt nådigt
förhört sig om fedrottningen Urgandas välbefinnande och frågar nu
vidare:
Är frid och lugn ännu i Ginnistan, —
Det månbelysta morgonrodnads-landet,
Der aldrig någon annan dager gryr,
Än en af gryning och af skymning blandad?1
På sin färd till berget Kaf och Ginnistans ferike, där peris, de
goda feerna bo, har Ferhad skådat samma underbara dagrar:
Beleuchtimgen von Mondenschein,
Von Morgenroth, die, wenn wir sie im Hayn
Durch’s Aug der Lieb’ verschönt erblicken,
Für einen Augenblick in’s Paradies entzücken,
Sind hier das wechsellose Tageslicht,
Das aus den Lilien- und Rosendüften bricht.2
Atterbom, som älskade de komplicerade färgbrytningarna hos
Tieck och i Italien hänfördes av gryningens och solnedgångens
atmosfäriska spel, måste ha hälsat dessa verser med något av
återseendets glädje och med välbehag berett plats åt en liknande luftsyn
i sitt ferike.
När, såsom ovan skett, en rad intryck kunnat konstateras från
Schirin på Lycksalighetens ö, har det mestadels gällt rent verbala
överensstämmelser och påtagliga isolerade reminiscenser. Det finnes
emellertid en huvudscen i Lycksalighetens ö, där man icke längre
kan ställa vers mot vers men ändock måste ifrågasätta ett beroende.
Den första avdelningen av Schirin slutar med Chosrus och Sehirins
bröllopskväll. De båda älskande sitta vid varandras sida i en lövsal,
då de på avstånd höra tonerna av en luta och ett barbiton från de
båda sångarna Barbud och Nigissar. Den ene slår sitt instrument
till Schirins, den andre till Chosrus pris. De upphöra för att snart
börja ånyo, och för varje gång stiger kärleksparets extas och deras
kyssar bliva allt lidelsefullare. Välljuden stiga och falla, döende
ekon liksom vagga dem på sina tonvågor, näktergalar komma
flygande för att lyssna till sången, naturen lever med i de tvennes
kärlek och de förenas helt i ett passionerat famntag. Så följer till
1 L. ö T, s. 202.
2 Schirin II, s. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
