Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 123
Det är nästan överflödigt att tillägga, att allt vad detta ställe
i Lycksalighetens ö rymmer av stor och själfull poesi tillhör Atterbom
själv och att Schirin, utom möjligen situationens yttre linjer och
uppslaget till dess musikaliska behandling, ingenting givit honom.
Till sist ännu en detalj. På bröllopskvällen dricka Astolf och
Felicia av ungdomskällans vatten, och ungdomens genius, stigande
upp ur springbrunnens flöden, räcker dem drycken. Månne
Atterbom, när han sålunda gav folkbokens odödlighetskälla en
skyddsande, tänkt på den orientaliska mytologiens Chiser, profeten, som,
jämte mycket annat, även är ungdomskällans evigt unge väktare.
Under läsningen av Schirin har han, då hans fantasi ledsagade
Ferhad på färden till Ginnistan, mött denna gestalt, han har sett
den gröna glans som enligt sägnen sprider sig kring livskällan i
mörkrets land och skådat källan själv och dess genius:
Und sieh, es sprången seine Mondlichtwogen
Im halben Kreis als Eegenbogen,
Wie tausend Phosphorsonnen hell;
Als Spender von der Lebensgabe
Stånd Chiser da mit seinem Rächerstabe.1
I Hammers Hedehnnste fanns närmare besked om Chiser, hans
vida maktsfär och hans yttre framträdande: »Grim ist seine
Lieb-lingsfarbe, in strahlendes Grim ist er gekleidet, und im Lande der
Finsterniss, wo der Quell des Lebens pulsend rauscht, verkandet
denselben grtines Licht, das ihn umgibt, den Suchenden.»2 Är det
allt detta som lockat Atterbom att skapa sin geniefigur och låta
honom uppenbara sig på ett motsvarande vis, stående inom
fontänens stråle som i »ett slags tält af genomskinlig dunst», omgivet
av mindre vattensprång lika »gullfärgade hvalfbågar», samt klädd
i en dräkt av »bländande ljusgrönt»?3
Från Schirin hade Atterbom hämtat den säreget sköna dager
som ständigt sades råda i fe-landet Ginnistan; det saknar icke sitt
intresse att ägna någon närmare uppmärksamhet åt vad sagospelet
i övrigt vet att berätta om samma Ginnistan, dess topografi och
bebyggare, och, så långt möjligt, söka antyda de litterära
associationer, vilka härvid varit levande för skalden. Samtidigt med Astolfs
ankomst till lycksalighetens ö mottager Felicia en beskickning av
1 Schirin II, s. 31.
2 A. a. s. 20.
3 L. ö I, s. 332, 333.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
