Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Carl Santesson
Aus Aether gehaucht
In Aether sich taucht!
Ein Rosenblatt würde
Den Schwingen zur Bürde.
Ihr Sinn ist so hell
Ihr Schweben so schnell
Wie Strålen der Sonne.1
Matthissons sylfer, ironiskt presenterade naturandar från Le
comte de Gabalis, hörde ju till samma luftiga, litet obestämda släkte
som österlandets peris. Det visuella intrycket av Matthissons verser,
en svävande luftsyn i ljusrött, kommer vidare mycket nära det som
Hammers prosarader måste frammana, och måhända har Atterbom,
då han sökte att i vers transponera de sistnämnda, anknutit till
det redan poetiskt utformade och för honom välkända. Man kan
ju genomgående konstatera, att skalden bland de exotiska och
orientaliska motiven oftast utväljer de minst främlingsartade, de som
blott bjuda en ny form för gamla älsklingsföreställningar och
kärvordna stämningar.
I det nyss citerade kapitlet hos Hammer berättades också om
fabelberget Kaf, »welches die Erde als einen Ring einschliesst, und
hinter dem Dschinnistan oder das Land der Feerey liegt», och
förtaides om huru feerna, ständigt ansatta av diverne, levde i ett
oavbrutet krig med dem. Lika vackra, milda och älskvärda som
de förra äro, lika ondskefulla och vederstyggliga äro diverne:
»Unge-heuer mit Drachenhäuptern, die Feuer speyen, mit Ziegenfüssen
und Schweifen, mit Bärentatzen und Geyerkrallen, die von
Dschinnistan aus of t die Erde unsicher machen, aber auch darum nur in
Sandwüsten und unwirthbaren Klüften hausen. »2 1 Peribanous svar
på Felicias fråga om tillståndet i Ginnistan få vi som dramatisk
aktion bevittna samma fejd mellan feer och diver; Atterbom har i
hennes supplik med synbar konstnärlig njutning gripit kontrasten
mellan de groteska divernes brutala framfart och feernas estetiskt
delikata men bedrövligt värnlösa tillvaro :
Se’n Rustan, Amadis och Splandian,
De tappraste af riddersman, försvunnit,
Af våra vilda grannar, Diverne,
Antastas vi långt svårare än förr.
1 Gedichte von Matthisson, öre Aufl. Zürich 1802, s. 147.
2 A. a. s. 21, 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
