Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Carl Santesson
Aly og Gulhyndy ingriper han däremot som novellens onda makt
djupare i handlingen. Oehlenschläger lånade i sin tnr namnet och
figuren från en av de många imitationerna av Tusen och en natt,
den tidigare omnämnda Les mille et un quart d’heure av Gueullette,
vars huvudbeståndsdel utgöres av fesagor och diverse äldre
novellmotiv, lätt orientaliskt färglagda.1 Det är en kuriös, symptomatiskt
icke oviktig omständighet, att samma bok lästes av den unge
Atterbom. I hans »Catalog uppå Mitt Bibliotek» från 1804 upptages
nämligen Die tausend und eine Viertel-Stun de, aus d. Türlcischen und
Tartarischen uébersetzt, alltså en tysk översättning av samma verk.
Åtminstone gymnasisten Atterbom, säkert nog även den mogne
-diktaren, har med andra ord haft en viss kontakt med 1700-talets
orientaliserande fesaga, denna betydelsefulla litterära genre, som för
Oehlenschlägers behandling av österländska ämnen spelat en
avgörande roll.
Zeloulou i novellen om Aly och Gulhyndy är alls icke till sitt
yttre samma persiska djävulsfigur, Peribanou skildrar, då hon talar
om de vedervärdiga divernes anförare. När han visar sig för Aly
i öknen, är han i stället, som ofta andarna i Tusen och en natt, en
oformlig gigantisk* dimgestalt, och Aly tager honom naturligt nog
för en làolnstod. Ett drag äger han emellertid gemensamt med de
grymt härjande diverne hos Atterbom; han har fördärvat och
förgiftat vattnet i en förut hälsobringande källa.
Analysen av Schirin och dess inflytande på Lycksalighetens o
uppehöll sig vid de målningar av yppig och fantastisk österländsk
prakt, som dels inrama de olika uppträdena i form av
scenanvisningar, uppgifter om gemakens inredning och dylikt, dels på skilda
sätt färga sagospelets lyriska eller dramatiskt berättande flöde. Man
kan icke beröra den dekorativa sidan av diktverkets formvärld, arten
av dess orientaliska exotism eller överhuvud dess allmänna
sagokaraktär utan att vända sig till själva 1700-talsorientalismens första
och största litterära urkund. Har Tusen och en natt betytt något
för Lycksalighetens ö? Frågan är naturligtvis av många skäl ytterst
svårbesvarad, och de flesta försök att precisera ett beroende måste
utfalla osäkert, ej mindre genom själva sagomotivens universalitet
och världsomspinnande förgreningar än genom tillvaron av den
starka, stora områden av 1700-talets litteratur berörande
orientaliserande strömning, som följde i Tusen och en natts spår, och slut-
1 Se Elberling, Oehlenschläger og de østerlandske Eventyr, s. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
