Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 129
ligen de parallellföreteelser — reseskildringar, översättningar av
österländska diktverk och annat — vilka verka i samma riktning
och frammana Tusen och en natts skönhetsvärld blott från en annan
sida. Man måste, om man likväl söker attackera problemet, utgå
från att Atterbom endast kunnat känna till sagosamlingen i
Gal-lands version, vare sig på franska eller tolkad på något annat språk.
Ären 1823 och 1824 utkommo visserligen Hammers Der Tansen d
und einer Nacht nock nicht übersetzte Märchen och 1824 en ny tysk
upplaga i 15 band, översatt av Habicht, von der Hagen och Schall,
men ingendera torde av kronologiska skäl ha spelat någon roll
åtminstone för sagospelets förra avdelning, där orienten gör sig
starkast påmind.
Det första ställe i Lycksalighetens ö med bestämt orientaliskt
tycke finnes i Astolfs dröm i l:a äventyret. Den andra av
drömmens trenne tavlor visar Astolf i sin blivande härskarinnas gemak,
vilande på mattan vid hennes fötter. Vi få ett utsökt interiörstycke
med fylligt och läckert färgval:
Jag i en präktig sal befann mig då,
Den fagra marmorbilder, speglar, kronor
Af glindrande kristall, och fönsterdörrar
Till luftiga balconer, herrligt prydde.
Och det var skymning. Solens afskedsblick
Nyss gifvit månan tecken, till att nalkas:
Igenom öppna fönstren smög en hviskning
Från pomeransträd, palmer, balsampopplar,
Omkring i rummet; i hvars ena hörn,
På det af rika mattor höljda golfvet,
Två spliinxer af svartglänsande basalt
En rymlig, kostbar hvilosoffa buro.
I henne satt min rosendrottning nu:
Men klädd i azurblått; en hvit och blekröd
Turban var lindad om den sköna hjessan,
Och fästad var en snöhvit fjäderbuske
Vid honom med en strålande rubin.
Mig tycktes, att hon re’n var blifven min.
På soffans yppiga skarlakans-täcke
Hon lutad satt, med korsvis lagda knän;
En liten silfverkorg på dessa stod,
1 vällust doftande, och spetsigt rågad
Af frukter, gula såsom flarnmrödt gull.
En höll hon mellan händerna, och sirligt
Med en agatknif skiljde skalet af;
9—23445. Samlaren 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
