Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 139
epiker. I ett senare brev (Koburg-, 10 april 1824) erinrar Ruckert
ånyo om huru Atterbom i Wien fått bevittna hans första lärospån
i persiskan och berättar sedan om sitt fortsatta studium av ett
flertal orientaliska språk. Även i andra hand fick Atterbom
nyheter om Ruckerts verksamhet och skaldskap. En gemensam vän
och diktarbroder, Wilhelm Müller, likaledes en bekantskap från
Italia vistelsen, skriver (Dessau, 24 augusti 1821) till honom: »Ruckert,
der in Koburg lebt, hat einen Band Östliche Rosen geschrieben, die
in einigen Tagen bei Brockhaus erscheinen. Ich habe sie schön in
Handen. Unser Magus lebt jetzt ganz im heilgen Osten,
Patriar-chenluft zu kosten. Er studirt persisch, arabisen, u Gott weiss, was
noch. Ich zweifle aber, ob solch Studium, mit der Poesie vermengt,
dieser wohlthätig sein wird. So viel Geist, Witz u Scharfsinn audi die
östlichen Rosen in sich schliessen, so sindmir Ruckerts deutsche
Feldblumen doch viel Heber. Ich fürchte überhaupt, Ruckert
vergräbt das Leben seiner Muse in Grübelei und Kunstaufwand».1
Denna väl motiverade kyliga uppskattning av diktsamlingen hindrade
emellertid ej Müller att låta sända den till Atterbom: »Ruckerts
Östliche Rosen habe ich Umen bei Brockhaus bestellt», heter det i
ett följande brev längre fram på hösten (Dessau, 14 november 1821).
Boken återfinnes även i förteckningen över Atterboms boksamling.
Ruckert, som i Taschenbuch für Damen für das Jahr 1821
(utkommen 1820) under flitigt utnyttjande av läromästaren Hammers
Redekünste2 infört den persiska ghaselen i tysk dikt, följde i Östliche
Bosen den väg, Goethe först beträtt, men anslöt sig ändå närmare
till Hans. Ett ståtligt inledningspoem, Zu Goethes tvest-ösUidiem
Duvan, gav den store föregångaren en skyldig tribut, och på ett
annat ställe i samlingen inflätade Ruckert fyndigt en hyllning till
Hammer. I Hans’ Schiras, rosornas och vinets stad, med kärlek,
näktergals slag och doftförande vindar hade Ruckert i Östliche Rosen
slagit upp sina bopålar, och i muntert spelande rimlek och den
mest virtuosa växling av versslag och ton bryta sig i diktsamlingen
stämningarna från den persiska lyrikens furste med germanskt
visartade tongångar. Huru Östliche Rosen på en punkt eventuellt
betytt något för Lycksalighetens ö, får jag uppehålla mig vid i det
följande.
1 Müllers brev till Atterbom tillhöra fröken Hedvig Atterbom-Svenson.
2 Se K. Putz, Josef v. Hammers Geschichte der persischen Redekünste, eine
Quelle Ruckert’scher Gedichte. Zeitschrift für vergleichende Litteraturgeschichte,
herausgegeben von M. Koch. Bd 14. Berlin 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
