Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Carl Santesson
som denne gör i lampaiidarnes färdbeskrivningar, den susande snabba
förflyttningen till en viss plats eller trakt på jordklotet och
lokaliserar därmed en händelse, vilken sedan raskt och åskådligt berättas;
i slutstrofernas målning av huru Sunnan förgör karavanen finnes
också något av de oehlenschlägerska andarnes gäckande framfart,
med en tillsats av det hårdhänt klumpiga, det ouppfostrade, vari
folkboken såg det karakteristiska för vindarnes lynne. Kanske har
också Oehlenschlägers mönster höjt färgstyrkan i Atterboms stil en
nyans. I den till Afrikas öken förlagda lampandeepisoden hade
Oehlenschläger roat sig med att genomföra en färgskala enbart i
gult: gul sand, gult guld, gul måne och gula lejon. Atterboms,
koloristiska brio ger icke vika för danskens, men hans
belysningseffekter äga mindre av lanterna magica och han söker sig fram mot
utpräglat naturalistiska verkningar. Det finnes i diktens sista strofer
en artistisk bravur, en lätt cynisk munterhet, annars främmande för
Atterbom, en förening av målerisk färgglädje och intresse för det
otäcka, som nästan anteciperar Hugos Les Orientales och en del
saker med orient- och kadavermotiv i den franska romantikens,
måleri;
Ej blir från svartblå läppar en ed mer hörd!
Den gula månen låtsar, att vara rörd;
Han grinar ömt, och lyser schakalen dit,
Som gör vid läckra rätten sin bästa flit.
När snart de sluga skallar, i krithvitt sken,
Ej prunka mindre rart, än sitt elfenben:
Jag än engång vill skåda de kloka män,
Hur, utan hjernor, likväl de grubbla än.
I Hammers Die Palme möter ett motiv, som likaledes återfinnes
på tvenne ställen i Lycksalighetens ö och uppenbart fängslat
Atterbom, det må nu stamma från Hammer eller ej. Elegien talar om
palmernas befruktning och huru deras odlare klättrar från träd
till träd för att överföra frömjölet. Stundom tillgår det dock på
annat sätt:
Aber weit von der Pfianzimg am Rande der Wüste vereinzelt,
Von dem männlichen fern, stehet ein weiblicher Baum.
Keine sorgende Hand bringt ihm die befruchtenden Keime,
Durch das Schicksal getrennt, einzeln zu leben bestimmt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
