Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Carl Santesson
än Moore någonsin visade, och han har allt att vinna på en
jämförelse med den en gång så berömde orientpoeten.
Då den förra hälften av Östans sång uteslutande i en
idealiserande trollspegel uppfångar Persiens lyckliga och sköna natur,
får tavlan i diktens slut även sitt staffage av människofigurer och
arkitektur; vi skåda en persisk furste, en sultan, med sin svit av
turbanprydda hovmän ridande fram genom landskapet mot en vit
gravmoské. Skalden antyder en händelse eller snarare en situation:
sultanen vallfärdar till »en älskad skönhets graf», han finner vid
framkomsten dess rosengård förtorkad av Sunnans brand, då
östanvinden med milda fläktar låter rosorna knoppas på nytt och
återställer gravplatsens idylliska frid. Det mest markanta i denna litet
sentimentala final är bilden av sultanen. Den elegiska tonen i det
föregående brytes oväntat, då han framställes, nästan byronskt
demonisk och i en attityd av lidelse och heroism, som rede han till
striden. Men huru grann och dekorativ är icke synen av denne
förnäme oriental:
Upp på tigerfläckig fåle, stum, den bleka herrskarn sprang,
Mot stegbögelns gull den krökta segersabeins balja klang;
Häftigt grep han sammetstygeln, högg med sporrens diamant,
Och i brusande galopp flög tåget öfver djup och brant.
Även här förefaller det som om Schirins rika skattkammare
skulle bestått en andel av den orientaliska prakten. Det berättas
på ett ställe i dikten, huru Chosru för att roa Schirin låter anställa
en följd tävlingar och vapenlekar. Vid en av dessa utdelas som
pris »ein Graul Arabiens, geflecket wie ein Tyger», vid en annan,
en bågskjutning, då skyttarna till häst »im reissenden Galopp» söka
träffa målet, är en av segerns vinster:
Alsdann ein Reitgeschirr, wovon die Zügel
Aus Sammt, der Sattel aufgeballt mit Wind,
Der Maulkorb feines Gold, aus Federharz die Bügel,
Die Sporen Diamanten sind.1
De lätta ant}7dnmgar till av människohand danat sceneri som
förekomma i diktens slutparti, gravmoskén och den av cypresser
omgivna springbrunnen, kunna ha suggererats Atterbom genom någon
reseberättelse. Moskéer, resta över en furstes eller ett muhamme-
1 Schirin I, s. 210, 218, 214.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
