Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 161
danskt helgons sista vilostad, funnos i stor mängd i Persien och
ådrogo sig alla resandes uppmärksamhet. I Chardins klassiska resa
t. ex. beskrevos flera dylika utförligt och avtecknades även på enkla
stick; man kan på dem se planterade anläggningar med dammar.
Fontäner och cypresser möta j u också i Felicias park, delvis
uppenbart som hågkomster från skaldens vistelse i Italien, men avse här
utan tvivel att skapa orientalisk färg och stämning.1 Kanske
återspeglar dock vindkvädets slut ännu en gång Hammers Schirin, då
versromanen skildrar hur Ferhad på Schirins önskan utför de mest
sinnrika byggnads- och parkanläggningar. Här berättas om
trädgårdens springvatten:
Die Brunnen sprången in die Höh,
Es gurgelten die Quellen ölme Ende.
Här berättas om gångar och lövsalar, »bewohnet von Gasell’
xind Turteltauben», och om rosornas skälmerier med
näktergalarna.2 I den sista strofen av Östans sång samlas helt motsvarande
ting till en ljuv orientalisk idyll:
Se’n en springbrunn lät jag välla fram ur markens dolda grund;
Väldiga cypresser ofvan sluta skyddande förbund.
Näktergalen der förklarar nu för rosorna sin bön,
Turturn och gazellen ila dit vid spegelböljans dön.
All mänsklig oro och sorg är nu borta, och naturen har
återtagit sitt milt försonande välde. Dikten tonar ut i obruten harmoni,
i elegisk lycka, och gravplatsens fridsstämning vilar liksom sluten i
sig själv för att beständigt vara.
Sådan är Atterboms bild av Persien, skapad, såsom det
förefaller, i huvudsak efter Hammers tolkningar av persisk dikt och
Hammers Schirin, där den medeltida versromanen återberättades
i modern anda. Sedd uteslutande genom ett medium av
litteratur, är denna bild rent romantisk och rent idealiserande; i den
finnes intet spår av det samtida Persien, sådant reseskildrare från
1 Man kan anföra ett motstycke härtill i en av dikterna i West-östiicher
Divan, »An des lusfgen Brunnens Rand», som äger ett liknande sceneri.
Kommentaren upplyser: »Der Kanal der Hauptallee erinnert an die Goethe bekannte
Beschreibung Ispahans von Chardin; desgleichen geben die spielenden springenden
Wasser des Brunnens, die Cypressenreihen orientalisches Kolorit.» Goethes
Säni†-licke Werke. Jubiläums-Ausgabe, Bd 5, s. 394.
2 ScMrin II, s. 20, 21.
11 — 23445. Samlaren 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
