Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 163
växter och djur, hos människorna själva, överallt framträder
Persiens speciella eld- och ljusnatur. Svavel, fosfor, nafta och balsam
äro solljusets verk. I vegetationen uppenbara narkotiska växter,
aromatiska plantor och kryddor samma Iag.1 Solen glöder i
blommornas ljusa eldfärger och berusande dofter; Persien är det
verkliga blomlandet, vars rosor i mängd, skönhet och vällukt icke äga
sina likar. Solvärmen brinner också i druvorna på vinbergen, och
Schiras’ vin har vunnit rykte för sin eldighet. Genom den
natur-filosofiska tes, Frank söker leda i bevis, blir bokens totalbild av
Persien ensidig, overklig och fantastisk fast lockande nog för en
inbillning på strövtåg efter »amœnitates exoticæ». Särskilt i den
andra strofen av Östans sång träder också Othmar Franks Persien
fram vid sidan av Hans’, och dennes poetiska domän av rosor, vin
och visor vinner starkare realitet och högre orientalisk färg* genom
tilläg-g av ett par markanta detaljer från landets växt- och
mineralvärld. Flera av dessa kunna väl gemensamt tillhöra den gamle
lyrikern och den moderne naturfilosofen, men en uppräkning av det
slag som möter i orden »balsam doftar, naphta glimmar» pekar
alldeles avgjort mot Franks verk.
Intryck från Persien und Chili kunna följas åtminstone till ett
annat ställe i sagospelet. Det är möjligt, ehuru ej sannolikt och i
varje fall föga väsentligt, att Atterbom haft Franks utredningar i
tankarna, då han låter gnomerna kväda om huru i det land, de
bebo, en sol av svavel lyser »öfver kobolts-dal, Öfver naphta-sjö»,2
men den atterbomska andekörens underjordiska rike förekommer
redan med ungefär samma metaller och mineral i Matthissons Die
Gnomen, andra litterära fyndorter att förtiga. Däremot gömmes
ovedersägligt en reflex av boken i scenen mellan Felicias tärnor
före härskarparets avsked vid Astolfs uppbrott från ön. Tärnornas
sinnen äro förstämda, och naturen i skymning sörjer med sin
drottning1, dystert anande vad som förestår; fåglarna ha tidigt
förstummats, silverpoppeln klingar sorgligt. Naidion har just yttrat, att
fullmånen i all sin makt tyckes blicka dystert och liksom livlöst,
då Lucinda, måleriets nymf, svarar:
Ljus i natten
Upptänder jorden sjelf; af egen eld
I parken stråla cäsalpinans blommor,
1 A. a, s. 39 ff.
2 L. ö II, s. 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
