Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Carl Santesson
ningar».1 Men sägnen var tydligen vida utbredd och återfinnes
flerstädes; man kan t. ex. påträffa den i Herbelofs Bibliothèque
orientale (artikeln om Noak) och i Chardins resa, där armeniernas
sagotraditioner om Ararat refereras. Att den i sin hemtrakt levde kvar
ännu på Atterboms tid bevittnas av en så sen resenär som Moritz von
Kotzebue, vilken i sin Resa till Persien, med ryska ambassaden år
1817 (svensk översättning 1822) berättar, att då för trenne år sedan
en lavin nedföll från Ararat ryckte den, enligt vad lantfolket i
bygden försäkrade, med sig en planka av Noaks ark, som hittades
under snön.2
Slutligen framträder det orientaliska i Lycksalighetens ö även i
enskilda fristående stildrag och bilder. De finnas huvudsakligen i
sagospelets förra avdelning, där det exotiska elementet i allmänhet
är starkast företrätt. I diktverkets senare del höll ju dels det 4:e
äventyrets nordiska miljö dels händelsernas stigande tragik dessa
ingredienser på ett visst avstånd, medan de voro vida mer på sin
plats i de tidigare äventyrens längtansdrömmar och yppigt
skönhetsdruckna målningar. I dem påträffas överallt spridda bilder och
allusioner av en helt allmän orientalisk valör; här talas om
»ambraångor» och om »Arabiens aromer», här säges, med syftning på
någon av de österländska sägnerna om Salomo som andarnes furste,
om Felicias ögon, slutna i sömnens blund:
De källor likt, dem Salomo förseglat,
I mörker fängsla de sin andehär.8
Vidare använder sig Atterbom av en i persisk lyrik ytterst vanlig
poetisk jämförelse, då han låter Astolf utbrista om Felicia:
T hvart af hennes ögonbryn sin båga
Höll nöjets gud mot min förvirring spänd.4
Men onekligen insmyger sig en viss rokokograce, något av
siktande Amor, i Atterboms utformning av bilden.
1 A. a. I, s. 171.
2 A. a. s. 71.
8 L. ö I, s. 282.
4 L. ö I, s. 236. Bilden kan beläggas med ett otal ställen hos Hans. Jag
citerar följande:
In Bogenformen sind die Augenbrauen geworfen,
Den blufgen Pfeil hast du damit anf mich geworfen. (I, s. 107).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
