Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exotism och orient i »Lycksalighetens ö» 171
I Tulpanen med dess doft av biblisk exotism i orden
»spe-ceri» och »myrrha-ångorna», med dess tal om harem och sultan,
om blomsterspråk och Ginnistan, med dess tropiska fåglar, som höja
totalbildens färgskimmer men göra den starkt heterogen, framträder
dock endast en vag och drömd fantasiorient. Sunnans och Ostans
sånger, i vilka den exotiska poesien i Lycksalighetens ö når sina
båda toppunkter, äro naturligtvis även de inbillningssyner av fjärran
luftstreck men ha dock en annan karaktär än Tulpanen och
återspegla klart den, ej blott formella, utveckling, som försiggått under
loppet av de tio mellanliggande åren. De vila på betydligt
fördjupade kunskaper om de skildrade trakternas geografiska
förhållanden och allmänna kultur och få därigenom en vida högre grad
av åskådlighet, av exotisk realitet, liksom hela visionen av sceneri
och människor är fullkomligt enhetligt koncipierad. Inom den
moderna europeiska orientdiktningen komma de väl, kronologiskt sett,
icke särdeles tidigt: om de föregripa Hugos orientpoesi, så äro de
långt efter Oehlenschlägers och äga närmare föregångare hos Byron,
Moore och Goethe, medan de återigen framträda ungefär samtidigt
med Ruckerts, Platens och Heines öst västliga lyrik. I vår egen
litteratur, där de förebådas av Palmblads exotiska novellistik och
se dagen ej långt efter att Stagnelius fördjupat sig i den
orientaliska mystikens irrgångar, skall dock deras friska berättarstil och
sinnesglada, utåtvända skönhet bevara dem en bemärkt plats.
Bos†an. Det är möjligt, att Atterbom fått den direkt från Sadi; det sätt, .varpå
den infogas i diktens hymnartade åkallan av Guds allmakt och allgodhet, finner
en ganska nära motsvarighet i Bostons invokation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
