Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fiktionskaraktären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fi ktionskar aktären 173
ömma band. Det är ungefär så, de stora kännarna lia tänkt sig
saken. Den nutida litteraturkarakteristiken går ut på att låta verket
självt få röst och bröst, tonfall och tänkesätt. Bläddrar man i
närliggande litteraturhistoriska verk, så kan man få veta om en roman,
att den har »en oklanderlig karaktär», är tung, redbar och
samvetsgrann (Levertin);1 om en hjältedikt att den »utmärker sig för sitt
stränga, man kan säga gripande allvar» (Schück);2 om en samling
gamla lyriska dikter att de äro »barskare och vildare» än man tror
(Brandes).3 Det kunde ha varit människor allt detta gällde» men
det är böcker. Boken själv har slagit sig ner vid den lärdes
skrivbord som ett föremål för sympati eller antipati. Den har fått
mänsklighet. Dikten har blivit en konung eller en gatpojke, en fet prost
eller en mager änkenåd, en långhårig poet eller en soignerad borgare,
och den har bedömts som sådan. Verket har fått en karaktär; man
kan kalla den fiJctionsJcaraJctären.
Inom juridiken menar man med fiktion »ett antagande av att
vissa omständigheter äro för handen utan att de faktiskt behöva
vara det».4 Aktiebolags, föreningars, dödsbons förmåga att vara
bärare av rättigheter och skyldigheter har förklarats genom en
sådan fiktion, nämligen begreppet »juridisk person». Poetiken har
bruk för en liknande definition. Fiktionskaraktären är en »litterär
person», varigenom förklaras diktverkens egenskap av att vara
föremål för värdering, för sympati eller antipati, beundran, vördnad,
ironisk tolerans eller öppen ringaktning. Även här antar man att
vissa omständigheter äro för handen utan att de faktiskt behöva
vara det, ty diktaren har ju själv i vanliga fall inte fångat alla
sin dikts konturer i en bef ullmäktigad personlig representant. Han
kan genom självkritik bli medveten om sin egen dikts
karaktär, men han behöver, principiellt sett, inte vara det, lika litet
som vilken människa som helst behöver vara medveten om sin
egen karaktär. En mänsklig karaktär är en i människokännarens
uppfattning formad fingerad syntes av en persons skilda
handlingar och tänkesätt; fiktionskaraktären är en på liknande sätt inom
bokkännaren formad fingerad och mer eller mindre personifierad
syntes av verket. Verket påverkar oss som om det hade en fiktions-
1 Samlade skrifter XVI, s. 221.
2 Allmän litteraturhistoria II, s. 170.
3 Samlade skrifter XV, s. 44.
4 Nordisk familjebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
