Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fiktionskaraktären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Olle Holmberg
rens känsla. Den är, säger Wordsworth1 om poesien »the spontaneoiis
overflow of powerful feelings», och Karlfeldt har i sköna ord
formulerat samma tanke:
För mycket jag har som mig bränner,
för mycket jag saknar och känner;
så läs i mitt hjärta och tag och giv,
så länge du finner mig värd.
Den vägande delen av 1800-talets diktkarakteristiker har varit
teckningar av diktarnas själsliv. Fiktionskaraktären har gjorts
synonym med poetens karaktär, och för litteraturhistoriker sådana som
Sainte-Beuve, Taine, Brandes och hela den nu rådande riktning,
som utgår från dem, finns det överhuvud taget inte någon skillnad
på uttrycken »dikten är sådan» och »diktaren är sådan».
Litteraturhistoriens omedelbaraste förutsättning har under detta
århundrade blivit biografien, och de gamla värdekriterier, som burit namnen
»skönhet» och »sanning», ha bytts ut mot ett nytt, som haft titeln
»äkthet». Frågan om stoffet har skjutits åt sidan och frågan om
diktaren i förgrunden. Fiktionskaraktären, som i äldre tider ofta
ansetts identisk med stoffets karaktär, har under 1800-talet i en
oupplöslig fusion smälts samman med uppfattningen av diktarens karaktär.
I vad mån äro dessa två fusioner berättigade?
III.
Då C. D. af Wirsén i Yårt land den 11 maj 1894 recenserade
Frödings Nya dikter, uppehöll han sig särskilt vid dikten Balen,
som han karakteriserade med ordet »obesvärad».2 Det är kanske
inte någon fullt uttömmande beskrivning av hela diktens
fiktionskaraktär, men håller man sig för enkelhetens skull till de partier,
som handla om fröken Elsa Örn, så kan man säga, att adjektivet
är träffande. Vad diktaren själv beträffar, så skulle man göra
honom till en lögnare, om man påstode att han vore obesvärad;
han vittnar i de kraftigaste ord om sin blyghet. Och vad angår
fröken Elsa Örn, så vore det en lika stor förolämpning mot
konventionen i Karlstad att kalla henne obesvärad; hon är glad och
korrekt, och Fröding kallar henne »flicktyckmycken».
1 Preface to Lyrical Ballads.
2 Se R. Gr:soN Bergs inledning till Frödings Samlade skrifter, del III, sid. XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
