Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Fiktionskaraktären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiktionskaraktären 183
djupa de äro, hur genialt vuxna eller hur tarvligt tråcklade de te
sig, likväl för den intima betraktelsen icke äro exakt lika någon
annans. Vad man kallar »utveckling» hos en diktare, är en
förändring i hans fiktionskaraktärer. En sådan förändring innebär,
att han i verkets stund aktualiserat nya möjligheter, prövat nya
medel att förverkliga sin kallelse, sökt nya formar för sina smälta
smycken för att återgå till Snoilskys bild, ny gestalt åt sin längtan,
att han fått nya sympatier, nya idéer och nya krav. Den
motsvaras däremot sällan av någon lika radikal förändring i den
personliga karaktär, som han samtidigt ter för världen. C. J*. L.
Almqvist, för att välja ett av de tydligare exemplen, har tre stora, till
tiden ganska skarpt avgränsade fiktionskaraktärer,1 men
beskrivningarna av honom själv variera inte mycket under hela hans liv,
och då olyckan kom så förlorade han i ett slag all stor fiktiv
karaktär liksom man lägger av en dräkt som inte längre passar,
liksom en monark drar in en ambassad som han inte längre kan
underhålla. Det är troligen en synvilla, men det förefaller som om
tretalet vore konstitutivt för ett mycket stort antal diktares
fiktionsväxlingar. Tegnérs fiktionskaraktär har i tur och ordning haft både
fridsröster och stridsröster och upphöjd domaranda, Stagnelii
fiktionskaraktär har genom ungdomssensualitetens rosiga orgiasm och genom
syndaruelse, pervers vällust och söndersliten himlaträngtan nått sitt
tredje stadium av förlossning och förklaring. Selma Lagerlöf har
inte samma fiktionskaraktär i Gösta Berlings saga, Jerusalem och
Nils Holgersson, och Heidenstam »är» inte densamma i sina tre
diktsamlingar. Man ger liksom i sagorna tre svar på tillvarons gåta,
man drar liksom tre lotter ur livets urna.
Då diktaren skickar ut ett verk i världen för att såsom
fiktionskaraktär representera honom själv och hans stoff, så ställer han in
det gentemot en publik i syfte att påverka denna. Goethe har
berättat hur han i diktningens stund brukade kalla till sig främlingar
eller vänner i sin fantasi för att kunna ana deras kritik och finna
de ord som nådde dem, som influerade dem, som gjorde verkan.
Ett verk kan göra verkan på olika sätt. Det kan framkalla vår
reaktion, det kan inbjuda oss till imitation eller det kan suggerera
oss, kanske till skapandet av nya litterära verk med samma karaktär.
Men redan för att förstå ett litterärt verk måste vi vara i någon
1 Jfr Holmbeeg: C. J. L. Almqvist sid. 297 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
