Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Anders Grape
öfwergåfwo Academien och spridde sig med förbittrade sinnen uti
lands-orterne. Jag har derföre trodt mig giöra bäst att icke lossa weta detta
eller taga någon uppenbar kundskap derom. Jag söker att amusera
dem att distrahera dem och winna deras förtroende. Flere af
Professorerne hwilckas nit och tanckesätt äro wäl kiände såsom Fant, Acrel,
Boetius, Neikter, Prosperin och Tingstadius biträda mig på det mäst
berömwärda sätt och arbeta nu att förekomma processionen till Fredagen.
Skiuter den en gång öfwer så hoppas jag att detta uptog är förbi.
Arckie-Biskopen anwänder wisserl. alt hwad hans Embete och en klok
försiktighet honom tillåta, och jag wågar tilstyrka det wi ännu måtte
få försöka wänskapens utwägar till gossarnes rättelse, ehuru jag icke
trodt mig längre böra dröya att för Eders Excellence uplysa och
up-täcka altsammans. Kanske torde Eders Excellence finna godt att
föra det wid något tillfälle till Hans Kongl. Höghets Regentens egen
kiännedom.» — — —
utom omdömet om Thorild, som nästan ger en antydan om
att den omilda behandlingen vid den famösa disputationen den 22
mars 1788 ännu icke helt svidit över, faller här onekligen det
faktum i ögonen, att Schröderheim icke — liksom ju ej heller Forssell
— närmare ingår på tryckfrihetsbegravningen. Hans ord om
eventuellt påtänkta »tal» eller »någon ytterligare] Ceremonie uppå
Stadens torg» skulle nästan kunna fattas som ett bestridande av
att något slikt verkligen förekommit, ehuru man väl dock måste
tycka, att han, om han åsyftat en vederläggning av de rykten som
härom voro i omlopp, avgjort borde hå givit dementien en mera
distinkt och bestämd formulering. Det antagliga är väl därför, att
han blott avsett en försäkran, att ingen upprepning av dessa upptåg
förekommit. För övrigt berör Schröderheim här, som synes, blott
den yttre sidan av rörelsen, processionerna och sången på gatorna,
men lämnar studenternas sammankomster i övrigt utom räkningen.
Måhända sammanhänger detta med hans tydliga önskan att lugna
höga vederbörande och förekomma varje förhastad våldsåtgärd.
Även den i Forssells skildring berörda konflikten mellan de
olika elementen bland de studerande — tydligtvis bottnande i den
skärpta motsättning mellan adel och ofrälse, som spårades överallt
under dessa jämlikhetens genombrottsår1 — erhåller ytterligare be-
1 Man erinre sig, att den polemik rörande bördens företrädesrättigheter, som
öppnats av L. M. Philipson 1792 genom hans angrepp på Zibets inträdestal i
Svenska akademien och den därav föranledda artikeln i Stockholms-Posten för den
29 aug. 1791: »Bevis om nyttan af ärfteligt adelskap», just vid denna tid fortgick
med oförminskad häftighet och alltjämt föranledde nya inlägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
