Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Anders Grape
Med skärpa ironiseras här över den beklagliga förändring som
inträtt, bl. a. på följande kostliga sätt:
»Mine Herrar! Edra nymodige företag kunna ej annat än wäcka
den yttersta upmärksamhet och förtrytelse hos hwar och en fromsint
man, som älskar gamla lofliga wanor. Förr hafwen I pryglat
brand-wagt och Geseller, J hafwen utöfwat Eder rättmätiga wrede mot
fönsterrutor och lampor, J hafwen druckit och siungit på källrar och gator,
utan att wara dagwäljare, utan att bekymra Er om de sofwandes ostörda
lugn. Så hafwa äfwen Edra wördade förfäder giort. Ni deremot,
wan-slägtade barn, hafwen nu, som det säges, nedlåtit Eder till frid och
wänskap med alla Edra förra fiender. Den tystnad och stillhet, som
nu råder på alla gator, huru förklenande och wanhederlig är den icke
för Eder fordna Bachanaliska tapperhet, som i så många Mansåldrar
hedrat och utmärkt detta Nordens gamla och yppersta Lärosäte.»
I fortsättningen anslås en något allvarligare ton: däri påtalas
att man övergivit sina gamla gudar Bacchus och Venus för de nya
gudomligheterna Frihet, Jämlikhet och Upplysning, »torra och magra
spöken», de där »ej kunna lemna sine Tillbedjare annan belöning
än förföljelser och döden», och att man i stället för att som förut
smila och krypa för mäktiga befordrare vågar hysa den brottsliga
djärvheten att anse dem för medmänniskor och likar och söker
nedbryta »ålderdomens majestätiska byggnad» av ståndsskrankor och
bördsfördomar.
»Ni wågen», fortsätter så talaren, »sträcka Edra tanckar inn i
Politikens mörka irrgångar, hafwen I då ej i Scholan hört, att endast
Hof Intendenten kan se, mellan min journal och conventet: hvarföre skylla folk
at vara absurda?» Och i fortsättningen framhåller han: »Jag hoppas T. är
öfvertygad at jag ej följer i mina recensioner andra skäl, än de som deri, mer och
mindre omständligt, up gif vas.» Det är emellertid icke alldeles uteslutet, att Thams
inlaga till konventet i själva verket är identisk med det lilla brev »Till Herr P.
En—m, och flera denna tidens unga Herrar Författare», som han under datum den
18 maj 1793 utgav av trycket. Ty om än författaren häri i första rummet vänder
sig mot den bekante poeten Pehr Enbom, är dock åtskilligt av innehållet riktat
mot Uppsala-studenterna. Han framhåller t. ex. att »Edra Nationer ... i U—a,
är en Police och ingen status in statu», han betonar, att på hans tid »reste man till
U—a att Studera för Wettenskapernas skull» men att han i »hela Tabellen af alla
människans Wettenskaper . . . aldrig funnit en enda som kallas jemnlikhet — icke
en gång frihet» m. m. dylikt. Han har alltså tydligtvis föreställt sig, att Pehr
Enbom var student och talesman för studenterna. Om detta sitt misstag blev han
emellertid 1795 upplyst just av Silverstolpe, som i brev av den 10 mars skriver
bl. a. följande: »Angående det tryckta brefvet vet jag ej rätt hvilken den P. Enbom
är som det är adresserat til. Är det han, som nyligen varit exponerad för Extra
Postens critiquer, så har han aldrig deltagit i Conventet. Den Magister Enbom
som vistas här i Upsala, heter icke Pehr, och är af den Naturn (eller var
åtminstone på den tiden) at han ej kunde anses såsom hörande til conventet, hvars högsta
föremål var allmänt lugn och en inbördes uplysning under vänskapens nöjen.» (KB.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
