Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Anders Grape
igenom, alltså under åtminstone tre månader ytterligare, lyckades
vidmakthålla den nya regimen. I brev av den 3 maj 17931 berättar
akademiadjnnkten professor A. G. Barchæns bl. a. följande:
»Det är bekant at studenterne med årets början begynte at hålla
sammankomster, som slutades med stilla sång-promenader. Dessa
up-hörde til Jubel-festen, från hvilken tid de endast hållit et Convent,
talrikt och öppet för alla. Där dracks svagdricka, uplästes ingifna
anonyma skrifter och öfverlades om upfostrings-verkets förbätring samt
mått och steg togos at uplifva tanken om ära och dygd, samt at
hindra de ostyriga inom deras Corps från et osedigt utsväfvande i
staden. Detta sista, som Professorerne aldrig kunnat verkställa, hafva
dessa ynglingar straxt och fullkoml. gått i land med; så at ingen natt,
icke en gång nu til Valb[orgs]mäss-dagen, hörts et enda rop på gatorna.
NB. det sägs at mången här förtryter at den gl [gamla] lifligheten så
platt är förstörd.»
Forssell omtalar också, att »bland Professorerne voro flere, som
i hemlighet höllo med Student Conventerne, men också månge, som
ifrade starkt deremot». Bland de senare nämner han såsom
särskilt framträdande trenne av universitetets prydnader vid denna tid,
anatomen Ad. Murray, historikern E. M. Fant och den fine,
spirituelle esteten och kulturhistorikern J. F. Neikter — av vilka ju de
två senare nämndes även av Schröderheim —, under det att den
gamle filosofen Christiernin »var i början deremot, men infann sig
sedan på Conventerna och blef deras medhållare».2 Ungdomen
misstänkte särskilt ärkebiskop von Troil för att ha utverkat
förbudet, men denna misstanke var utan all fråga ogrundad, om Troil
än möjligen indirekt bidrog att framkalla det.
Ty det förefaller påtagligt att det icke på långt när stått klart
för Troil, hur allvarligt regeringen såg på denna sak. I annat fall
hade han väl knappast yttrat sig så oförbehållsamt som skedde i
ett brev till Reuterholm, daterat den 23 april 1793,3 och som han
snart nog fick anledning att ångra:
1 Brevet, som är ställt till en kamrer J. Christiernin, föreligger i egenhändigt
utdrag av Barchæus (UB U 95).
2 Så uppges i den i Biographiskt lexicon tryckta versionen av Forssells
redogörelse. I den här eljest följda KB-relationen heter det blott: »Professor
Christiernin var den ende bland Professorerna, som offentligen infant sig på
Conventerne». Schröderheim skriver, förmodligen i dec. 1793, till obekant adressat
(Sparre?): »Christiernin är Pedant i tjensten, elak i Siälen, narr i alt sitt
up-förande och misantrop. Ehuru han behagade giöra Studenterne den äran att
bi-vista deras conventer i våhras är han dock af dem allmänt hatad och föraktad.»
(UB U 46.)
8 I KA, G. A. Reuterholms brevväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
