Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Grape: Tidsrörelser inom studentvärlden i Uppsala 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Anders Grape
varföre denna gång man låtsade ge vika
och blundade av hövligt krus,
fast tänkesätten voro lika
och ingen underlät att oförmärkt predika
om nyttan utav dagens ljus.
Det kan knappast nekas, att denna avslutning kommer något
abrupt och att den saknar den avrundning man, särskilt med hänsyn
till den rätt omständliga inledningen, kunde ha anledning att vänta
sig. Och man kan förstå, att dikten därför uppfattats som ett
fragment. Men för min del är jag böjd att ansluta mig till N. Afzelii
mening,1 att denna uppfattning ej har fog för sig. Ty om man kan antaga,
att skildringen av konventssaken är så att säga diktens tyngdpunkt,
så får man ju erkänna, att det mesta av vad som kunde sägas och
som behövde sägas verkligen blivit sagt och att föga är att tillägga.
Och att det är just konventsförbudet som framkallat satiren kan
ju på intet vis betvivlas, särskilt för den händelse den av Afzelius
funna uppgiften är riktig,2 som utpekar A, G. Ekeberg såsom dess
författare. Därmed vore diktens ursprung från en av
konventsrörelsens ledande män ådagalagt, och tidigare gissningar, som sökt
författaren inom huvudstadens litterära kretsar (Fru Lenngren,
Rutström), fölle till marken. I så fall skulle dikten också kunna räknas
som ett adekvat uttryck för stämningen bland studenterna och bl. a.
visa, hur starkt man där tillvitade Reuterholm skulden för förbudet.
Att snärten med eftertryck träffade dem, mot vilka den
riktats, kan icke betvivlas. Härom vittnar bäst det faktum, att
justitie-kanslern Lode, som Hochschild3 och andra berätta, i början av
oktober 1793 i tysthet sändes till Uppsala »at underrätta sig om
tillståndet derstädes, samt i synnerhet at utforska Auctorn til et
pas-quil i manuscript kalladt Polyphéme, hwarest hertigen och Baron
Reuterholm skola wara illa handterade». »Men», som Hjelm*
uttrycker saken, »Han kom lika slug tillbaka».
Tydligen har konventsrörelsen länge levat kvar i hågkomst och
tradition inom studentvärlden i Uppsala, även om man senare på
vissa håll, med ungdomens vanliga lust att se överlägset på sina
1 Jfr härom liksom angående litteraturen Afzelius, anf. uppsats, s. 236.
2 Fullt bevisande kan den väl ej anses vara; mycket talar för dess riktighet,
men ett och annat kan nog anföras däremot.
3 Memoarer, D. 3, s. 55 (under den 8 okt. 1793); detta efter handskriften
UB F 825 c.
4 Sqvaller i Politiquen, under den 28 okt. 1793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
