Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Afzelius: Konventvisor och andra politiska dikter från revolutionsåren 1792—1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Nils Afzelius
Törners kuriösa »Underrättelse om svartkonst-boken och runorna»
(Upps. 1789). De därifrån lånade tecknen för konsonanterna ha
här en annan betydelse, men (det vanliga) sättet att ange vokalerna
genom konsonanttecknens inbördes ställning är detsamma.
Lösningen av skriften har särskilt intresse, emedan man
härigenom bl. a. kan avslöja författaren till den kända allegoriska satiren
»Polyphemus», som hittills lyckats bevara sitt fulla inkognito trots
alla efterspaningar. Som bekant trycktes den för första gången av
Warburg i 1884 års praktupplaga av fru Lenngrens dikter. (Se
härom Warburgs Lenngrenmonografi, l:a uppl. (1887), s. 276—278,
2:a uppl. (1917), s. 232—^235.) Warburgs gissningar på fru Lenngren
och senare på Rutström såsom författare ha lika litet fog för sig som
hans först uttalade förmodan, att »Polyphemus» skulle vara ett
fragment, ty såväl Rahbeks översättning i Minerva (mars 1798, s.
301—308) som de två avskrifter, jag har sett, sluta med samma
rad som den av Warburg meddelade texten. Enligt Deleens
säkerligen riktiga uppgift är den anonyme poeten Ekeberg, d. v. s.
laboratorn i kemi Anders Gustaf Ekeberg, som även skall ha skrivit
ett par andra av de nedan tryckta dikterna. Samma uppgift har
jag anträffat i en annan avskrift (K. B., Vs. 101, s. 131). —
Allegorien är så genomskinlig, att Deleens stenografiska förklaringar i
marginalen endast kunna bestyrka, att Warburgs senare tolkning
är riktig. Allusionerna äro: Polyphem o. [Prins Carl], »en af de
klarsyntaste» o. [Thorild], centaurus o. [Reuterholm], Minervas tempel
o. [Academien i Upsala], »de raske ynglingar» o. [Studenterna].
Då dikten redan är tillräckligt bekant genom den ofrivilliga
ryktbarhet, som kommit den till del, har den här uteslutits i likhet
med en av Thorilds Göthamannasånger, »Ingens herre, ingens träl».
Denna senare bär f. ö. hos Deleen överskriften »Sång til Philipson
Patrioten». Såsom icke riktigt hithörande har vidare utelämnats den
kända servila hyllningen till Reuterholm, »Du som så högt på snillets
vingar . . .», undertecknad E—m och enligt Ehrenströms memoarer
av hovjunkaren [Lars Samuel] Ehrenmalm (Efterl, hist. ant. (1882—
83), del 1, s. 499—501; se även O. P. Sturzen-Beckers Reuterholm
(1864), s. 167, där Per Enbom felaktigt uppges som författare.)
Dikten har tryckts hos And. Zetterberg 1793; detta tryck har
tydligen varit avskrivarens källa.1
1 F. ö. hänvisas till: E. v. Wendt, Ett apropå till det Leopoldska odet.
(Aftonbl., 26 mars 1924; jfr Aftonbl. 23 mars 1924.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
