Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar W. Lundberg: En dikt av J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Miscellanea
Den »Epitre poetique» Wallin här omnämner att han »smidde
ihop» till Öfversten farbrodern är ett odaterat manuskript på fyra tätt
skrivna sidor endast med överskriften »Högvälborne Herr Öfverste och
Riddare» — något namn förekommer ej — som jag påträffat i Wallins
egen hemtrakt. Brevet låg inne i en gammal originalupplaga av
Bellmans »Bacchi Tempel» 1783, som tillhört en person i Stora Tuna —
Wallins hemtrakt. I nyss citerade brev omtalar ju Wallin att han
hemskickat det till sina föräldrar för att roa dem därmed. Där har
nu brevet legat väl bevarat i detta sällsynta Bellmanstryck med sina
vackra kopparstick av Martin, tills det nu kommit i dagen. Genom
en lycklig slump har nyligen till Univ. Bibl. skänkts en brevsamling1
vari nyss citerade brev ingå, vilka ju tydligt datera och kommentera
Wallins lilla »Epitre poetique», som har följande lydelse:
Högvälborne Herr Öfverste och Riddare!
Ett närsynt boksynt bleklagdt hjon
Som med en romersk modig ton
Sig nån gång i katedern ställte
Men annars var en stor poltron
Kan intet äga pretention
Att verka mycket hos en hjelte
Men född i Luthers religion
Och skapt till präst och stark i tron
Jag tror ock på omöjligheter
Och såsom rimande person
Ser ingenstäds orimligheter.
Det är väl mycket sant och godt
Att både far och farfar tjente
Fältväbler vid ett regemente
Men deras mod blef ej min lott
Gin Håle kom och korten blanda
Och bror min en förfärlig buss
Blef Fidei-Commisaries
Af hela slägtens hjelteanda.
Och nu är det just den monsjörn
Han är sergeant och heter Kalle
Men vore värd att heta Nalle
Som är ett hedersnamn för björn
Fast denne yfverborne jätten
Som önskar fanan för mousquetten
Med Guds och höga chefens nåd
Och som hans bror har tagit graden
Och skrifver — utan öfverdåd —
En läslig stil och håller raden
Föll Kalle på det galna råd,
Att lemna honom ambassaden.
Kanske ett broderligit nit
Ibland ett skäligt tvifvel föder
Mot vittnets giltiga kredit
Men detta må ej lämpas hit
Ty uti större kif och split
Ej lefde än två kristne bröder,
Knappt lyftades vår späda arm
Förrän vi luggades eländigt
Och höllo fejden sedan varm
Som ett par kycklingstuppar ständigt
Till dess en dag min yngre bror
Som blef allt mera stark och stor
Mig tvang att om pardon begära
Den fick jag då så framt jag svor
Att inför allom vittne bära
Om segrarns mannamod och ära
Och hvad förmådde jag — jag svor.
Jag svor att öfver allt basuna
Det maken pojke uti magt
I snöbålls krig i skatbojagt2
Fanns knapt i Gagnef, knapt i Tuna.
1 Brev från J. O. WALLIN till hans ungdomsvän J. H. Gahn 1798—1806
Handskriftsamlingen: G. 321 b.
2 Efter denna rad är följande tillskrivit: »I munvighet, i örfiltar» med annan
hand och annat bläck — förmodligen av dem som erhållit brevet! Den svaga
hälsa varom Wallins biografer ofta tala, tycks sålunda ej hava berövat honom ett
barnsligt friskt lynne samt smak för lekar och upptåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
