Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Ruben G:son Berg
mehr mir als Ihnen unangenehm gewesen, Statt finden soll», växte
skuldbördan raskt, och i oktober 1824 hade den redan stigit till
det avsevärda beloppet av 2,465 riksdaler banko. Orsaken härtill
var den, att Brockhaus övertalat honom till en affär, som översteg
den palmbladska bokhandelns krafter och som i och för sig icke
var av allra förmånligaste beskaffenhet.
Genast i början av brevväxlingen med Palmblad hade
Brockhaus begärt upplysningar om, hur det stod till med Emanuel
Bruzelius. Denne uppslagsrike man, som fått ett visst
litteraturhistoriskt rykte genom sitt stora företag »Bibliothek der deutschen
Klassiker» (76 bd, 1811—21), för vilket likväl doktor Sven Peter Leffler
som den samvetsgranne redaktören bör i hög grad dela äran, har
i allmänhet bedömts med den största respekt. B. M. Swederus har
i sin lilla skrift »Boklådorna i Uppsala 1616—1907» omnämnt
Bruzelius med mycken berömmelse och slutar med orden, att han
bortgick »med godt eftermäle». Och Schück ger i sitt förut anförda
arbete det största erkännande åt hans klokhet, framsynthet och
affärsblick. Man torde likväl få pruta av åtskilligt på det goda
eftermälet och klokheten. Av de anteckningar till den svenska
bokhandelns historia, som bokförläggaren Isidor Adolf Bonnier gjort
och godhetsfullt låtit mig få taga del av; framgår det ostridigt, att
Bruzelius varit slarvig och opålitlig, och i Palmblads brev skildras
han genomgående som opålitlig och ovederhäftig. Det är
naturligtvis icke min mening, att Palmblads redogörelser skola betraktas
som i varje detalj bevisad, objektiv sanning, men de äro säkerligen
riktiga i det väsentliga och ge synnerligen kuriösa interiörer från
en stor svensk förläggares levnads- och affärsförhållanden i början
av 1800-talet, även om man räknar ifrån åtskilliga procents
överdrift — Palmblad var ju likväl en konkurrent och Uppsala en
småstad.
På Brockhaus’ frågor om Bruzelius svarade Palmblad i januari
1822, att det var mycket svårt att ge säkra upplysningar och de
klokaste råden, emedan hans affärer voro mycket invecklade och
ingen riktigt kände till, hur hans ställning var. På de tyska
klassikerupplagorna hade han förtjänt 16—20,000 riksdaler, och köpte
då ett stort men gammalt hus i Uppsala, som han byggde om från
grunden. Innan denna ombyggnad var färdig, hade hans pengar
tagit slut. Förut en trög betalare, hade han nu så gott som upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
