Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Palmblad och Brockhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28 Ruben G: son Berg
till Leipzig. Palmblad gjorde det så att säga mot bättre vetande.
Efter att ha tagit böckerna i betraktande skrev han till Brockhaus,
att han skulle försöka med auktioner i Uppsala, Stockholm, Åbo,
Göteborg och möjligen Linköping, ehuru på varje ort mer än två
ex. av en bok inte gärna kunde auktioneras bort, och återstoden
komme att bli liggande länge osåld. Svårigheterna började för
övrigt redan med det, att Palmblad först efter veckors och
månaders förhalning och dröjsmål kunde få ut Brockhaus’ böcker från
Bruzelius’ boklådor i Stockholm och Uppsala. Det är kostliga
skildringar av, hur Bruzelius håller sig undan och ej kommer tillstädes
vid avtalad mötestid eller ber Palmblads ombud infinna sig hos
honom »klockan 10 på natten, emedan mannen sedan några år inte
gärna visar sig offentligt i Stockholm vid dagsljus», medan hans
hustru i Uppsala försäljer eller pantsätter kläder och möbler för
att bestrida utgifterna för hushållet. På senhösten 1822 for
Bruzelius till Ryssland; i oktober 1823 berättade Palmblad, att hans
affärer voro i fullkomlig oreda, hans boklager och tryckeri
sekvestre-rade, alla hans etablissemang i Stockholm och landsorten sprängda;
endast boklådan i Uppsala hölls ännu öppen. Först i maj 1826,
då bortåt fem år förflutit, hade Palmblad tillfredsställelsen att
meddela Brockhaus, att de tidsödande affärerna med Bruzelius blivit
bragta till avslutning och att det allra mesta av fordringarna
in-drivits — de flesta fordringsägarna hade ingalunda varit så
lyckliga, doktor Leffler t. ex., hade på tre år inte ens fått ut ränta på
vad Bruzelius var skyldig honom och till slut bekvämat sig att ta
böcker i stället för pengar. »Noch immer», slutade Palmblad,
»schwankt der Mann zwischen Sein und Nichtsein, ist nirgends zu
finden, und seine Buchhandlung hier so wie seine Druckerei —
welche beinahe nur dem Namen nach existiren — werden v or einem
12-jährigen Mädgen vorgestanden.»*
1 Hösten 1828 svarade Palmblad på en fråga från Brockhaus, vad Bruzelius
hade för sig, att han numera vistades hos den rike boktryckaren Lindh i Örebro,
som han sade vara sin kompanjon, fast denne kallade honom sin ’eommis\ Lindh
och Bruzelius hade nyligen blivit dömda för olagligt eftertryck; en upplaga på
10,000 ex. sekvestrerades och förstördes, varjämte Lindh dömdes till böter och till
offentlig avbön för oförskämt skrivsätt mot domstolen. Omedelbart därpå gjorde
sig herrarna Lindh och Bruzelius ånyo skyldiga till samma brott, som drogs inför
domstol. » Under tiden driver Bruzelius bokhandel och boktryckeri i Uppsala, men
på det sättet, att den ende föreståndaren för hans bokhandel är hans 12-årige son,
som knappast säljer så mycket att han kan leva därpå från dag till dag, och om
hans boktryckeri kan ni göra er ett begrepp, om jag säger er, att han icke har
ett större pappersförråd, än vad han köper av mig för högst 5 thaler i veckan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
