Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSainfimd 93
nya strömning är en direkt fortsättning av den tidigare mot
upp-lysningen, kan man läsa Palmblads ovan citerade revy av
tidningspressen år 1821, vilken kan säges vara symptomatisk för den här
ifrågavarande tidigare fasen av denna romantiska polemik — före
1822 års stora uppgörelse i striden om den akademiska
jurisdiktionen. Vad man bekämpar må vara Jeremy Benthams utilitarism,
vilken på 1700-talsmanér betraktade egennyttans impulser som
dikterande för människans handlande och satte samhällets mål i att
skapa den största möjliga lycka för det största möjliga antal
individer. Eller det må vara den ekonomiska liberalism, som
bestämdes av manchesterteoriens hänvisoing till förvärvsbegäret såsom
drivkraften för det ekonomiska framåtskridandet och yrkade på det
ekonomiska livets frihet från statligt tvång. Liberalismen i sina
olika yttringar må också röna ett mycket olika mottagande. Man
må rikta sig mot bröderna Theorells tidning »Courieren» i en
grundlig och respektfull kritik eller mot den mera utmanande Argus i
€n diatrib, där argumenteringens allvar drunknar i dialektikens
spetsfundigheter eller satyrspelets buller. Det är dock ständigt
samma beskyllningar man framställer mot andan i den liberala
strömningen, att den är på en gång materialistisk, mekanisk och
egoistisk. Och det är samma liberala strävanden man reagerar
emot, benägenheten att mäta en stats styrka efter dess rikedom på
»nyttigheter», syftningen att ersätta det moraliska bandet mellan
styrelse och folk med juridiska kontrollsystem, tendensen att
inskränka statens uppgift från att vara det religiösa
uppfostrings-institut, som man därmed åsyftade, till enbart en rättsanstalt.
Almquist-kretsen är visserligen alltför apokalyptiskt upptagen
av att bereda Herrens vägar för att delta i den romantiska
polemiken mot upplysningens och liberalismens statsideal. Men man
uppfångar dock några reflexer av dess reaktion. Liksom
riksdagsdebatterna 1815 för Almquist framstå under aspekten »oupphörlig
raisonnera, disputera, projectera, politicera — och dock i grunden
gjöra Intet» (Hvad är kärlek?), så nödgas Hazelius 1822 konstatera,
att liberalismens målsmän — ty dit höra såväl »Arguser och
Con-sortes» som »ädla Män, en Lagerhjelm, en Hartmansdorff, en
Müh-lenfels» och den mera i förbigående nämnde von Schwerin — med
alla sina intressen sugits så in i det europeiska
»Constitutions-Gräl», som han för sin del snarast finner löjeväckande, att de
försumma sitt eviga väl. En annan lika överlägsen opinionsyttring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
