Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamfund 95
för den romantiska idévärlden i en Henrik Steffens’ statsfilosofi.
Båda hade såsom ett tidigt arv från Götiska förbundet, vilket de
tillhörde, fört med sig aktningen för det fria medborgarsinnet samt
hyllade kraven på redlighet i det offentliga livet och full frihet för
den politiska diskussionen. Hoppet om en nationell förnyelse delas
även av dem, men de knyta det varken till den franskfödde konungen,
vilken de liksom Natt och Dag betrakta som en olycka för
landet, eller till den slentrianmässiga byråkratien utan till
kronprinsen Oskar och en friare reformanda. För det frisinnade i dessa
tankegångar kunde säkerligen även Almquist-kretsen hysa full
sympati. Däremot kunde denna endast fördöma och beklaga den
utveckling, som Hartmansdorff genomgick åren 1820—23 — liksom
Lagerhjelm tidigare —, då han från dessa förutsättningar fördes,
över i den politiska och ekonomiska liberalismens läger samt blev
en bemärkt skriftställare och parlamentariker i oppositionens led.
De svenska romantikernas statsåskådning lyckades som bekant
hålla sig tämligen obesmittad av de reaktionära politiska system i
utlandet, för vilka en von Haller står som representant. Deras*
författningsteorier syfta i allmänhet icke utanför den
konstitutionella ramen, och deras historiskt-politiska konstruktioner utmynna
oftast i en absolutisering av 1809 års författningsschema, monarki
med ständer. Geijers ofullbordade avhandling »Feodalism och
re-publikanism» skulle sålunda troligen ha gett till slutresultat ett
accepterande därav såsom den harmoniska syntesen av de båda
stridande idéer, vars utveckling1 han följt. I Atterboms stora
Idunarecension 1820 förekommer en not, där i samband med ett
förnekande av den republikanska statsformens livskraft och ett skarpt
utfall mot kontraktsläran »det fullständigt organiserade samhället r
den fulländade staten» säges vara »det skönaste, det herrligaste
konstverket». »En sådan stat bleve ock ganska säkert en monarki
med ständer] och likasom Gud i den positiva religionen, så vore ock
konungen i det positiva samhället den gemensamma kärlekens
individuella medelpunkt». *
Almquist, som i Historiens Idéer anslutit sig till den gängse
romantiska konstruktionen av staten genom att förklara den
konstitutionella författningen vara syntesen av ytterligheterna
hierarkisk och republikansk, blev egendomligt nog genom en i
Manhems-förslaget förekommande metafysisk deduktion av monarki och stånds-
1 Litterära karakteristiker T, 1870, s. 236 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>