Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamfund 99
under vintern befann sig i Stockholm: »Hvad jag tycker alla
Litteratörers Samtal är torrt mot Almqvists. Han är den enda af alla
Menniskor som någonsin utreder saker för mig, lär mig något.»
Snart kommer dock kretsen genom intimare umgänge med
Atterbom och genom hans Idunarecension till en annan uppfattning.
Efter att ha läst recensionen tror sig sålunda Öfverberg i brev till
Olde 1 mars 1821 kunna försäkra, att Atterboms och Almquists
idéer »sammanfalla i flera, de flesta fall». Och då Janne Hazelius
skriver till Wærn den 12 juli 1821 har han företagit en
omvärdering. Han talar profetiskt om den tid, då floret skall falla, som
döljer den nya tidens inre strävanden t. o. m. för mängden av dess
egna anhängare. »Bland desse i Sverige sätter jag ett högt värde
knappt på någon mer än Atterbom. Hans Inre synes mig hafva
omfattat det Väsendtliga i de Nya Idéerna: ’Wandringen upåt’
(förädlandet) — De fleste andra (utom Geijer) synes mig omfattat de
IST. Id:a blott för det Snille som finnes i dem, och i allmänhet för
dess verkeligen brillantare Väsende.» Nya skolan i stort vore i
fråga om »Väsendets ädelhet» ej »mycket öfver den gamla Skolans
Bekännare oaktadt det romantiska Språket som flödar ur deras Mun
och deras Bläckhorn. Påminn dig Upsala! —Och utan detta
Will-kor synes mig de nya Lärorna blott såsom Skolgräl.»
Det är icke endast Iduna-recensionens spekulationer, som »i
flera fall» överensstämma med Almquists. Atterboms tänkande på
1820-talet rör sig över huvud i en parallell bana med Almquists
och visar samma tendens att förena tyska romantikens läror med
Swedenborgs och äldre mystikers. Man finner därför trots de stora
skiljaktigheterna mellan deras system ofta även frappanta likheter
dem emellan. Det kan vara intressant att som jämförelsematerial
till MannaSamfunds ovan utvecklade idéåskådning något närmare
dröja vid en framställning av Atterbom i tidskriften Swea för år
1826, vilken redan förut i förbigående citerats. I samband med en
recension därstädes av Hammarskölds »Grunddragen af
Philosophiens Historia» begagnar han tillfället att »uppdraga contourerne
af ett eget philosophiskt system» och att ge en, tydligen af dettas
innehåll påkallad, ny definition av begreppet fosforism. Han slutar
nämligen med att uppställa frågan »Hvad är en Phosphorist?» och
svarar på följande sätt:
en man, som försvarar constitutionen af år 1809; som älskar vår
Konung och hans Son; som bekämpar den absurda lära, enligt hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
