Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamfund 117
bekant inställd, men i stället vistades Almquist och Hazelius vid
midsommartid på lantstället Emaus utanför Västerås och företogo
därifrån utfärder, bl. a. till Sätra.1 År 1822 gör Almquist en ovan
omtalad båtfärd till Strängnäs, och Janne Hazelius företager
tillsammans med Mühlenfels och Öfverberg sin flera gånger nämnda
fotvandring i Dalarne. Den friskt och hurtigt skrivna resedagbok,
som Hazelius för under denna färd och som han tillsänder
Almquist, är i sin vakna observation av natur och människor en
föregångare till dennes egna reseskildringar. Hazelius förklarar själv i en
avslutande kommentar, som han kallar »Några Rese-Kesultater», att
denna färd »varit mig hufvudsakligen vigtig såsom Försök till en
FotResa i stort» och anser sig1 därmed även ha givit ett »Efterdöme»,
som skall bli nyttigt för andra.
Inte endast med avseende på sättet att färdas är den ovan
omtalade Otto Sebastian von Unge en exponent för MannaSamfunds
strävanden. Som i inledningen nämnts, var han nära lierad med
kretsen och hade under intryck av Almquists lantlivsplaner redan
år 1821 för avsikt att lämna militärbanan för att ägna sig åt något
mera idylliskt yrke (Almquist till Wærn 3 juli 1821). Ung>e förblev
alltid samma Sturm-und-Drang-natur som under
MannaSamfunds-perioden och såg1 ständigt sina litterära ideal i Eousseau, Thorild
och Jean Paul. Amorinas yttrande i 1839 års upplaga, att hon
älskade »landtfolk af själ och hjerta», kunde han ha gjort till sitt,
och lika hjärtligt som hon avskydde också han »knaperfolk» och
allt stadsliv. Då man i hans »Promenader inom Fäderneslandet»
finner en karakteristik av småstäderna såsom »förderfvad landsbygd»
med tillägget »jag har intet att invända mot den tankan, att Cain
byggde den första stad»,2 känner man igen terminologien från
Manna-Samfund, där denna tes särskilt drevs av J. A. Hazelius.3 Kapitlet
»Miscellaneer under en Stockholms-Eesa» i samma verk bygger över
temat, att »dygden, likasom solen, trifves ej bland stenmassorna»
(s. 62),4 och han opponerar här skarpt mot socitetslivets lyx och
onatur, mot pöbeln i alla samhällsklasser, kollegiernas skriveri, de bar-
1 Brev från Almquist till Wærn 3 juli 1821 och från J. A. Hazelius till
Almquist 27 aug. 1822.
2 I, Sthlm 1831, s. 96.
8 Se hans brev till Wærn 20 juli 1820, cit. av Söderberg, a. st. s. 201.
4 En annan samtida författare, vilken lika livligt som Amorinas diktare
reagerade mot Stockholms-livet, var Vitalis — parallellen får jag tillfälle att utföra i en
senare framställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
