Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamf und 119
skulle vattenstämpeln tänkas ge ännu en liten fingervisning. Samma
papper har nämligen begagnats till ett koncept av »Aransis» från
troligen 1824 och till ett mycket betydelsefullt brev till J. A.
Hazelius 27 april 1825, vilket omnämner hans pågående produktion
och är skrivet å samma sorts helsidesark som Hermitaget. Samma
papper förekommer emellertid även i tvenne manuskript, som säkert
äro senare än 1825, varför dessa skäl måste anses sakna varje
avgörande beviskraft.
För vinnandet av mera utslagsgivande bevisgrunder blir man
alltså hänvisad från de yttre skälen till de inre. Då Almquists
litterära utveckling är betydligt lättare att urskilja än hans
idéutveckling, torde det därvid vara lämpligast att först granska verkets
rent litterära art för att sedan undersöka, om idéinnehållet absolut
hindrar riktigheten av det resultat man ernått. Vad angår de
litterära skälen, måste de anses med stor bestämdhet peka på
Värmlands-tiden. Det har nämligen länge stått klart för forskningen, att
Hermitagets närmaste fränder äro att söka i de arbeten, som
Almquist hade för avsikt att sammanbinda i verket Jordens Blomma,
samt att det hör intimast samman med berättelsen Cypressen. Det
är samma omväxlande lyriska och ironiskt-realistiska stil, som gör
sig gällande i dessa skrifter — den senare kan från Hermitaget
exemplifieras genom naturskildringen i början av femte boken. De
representera alla en art av historisk diktning, och i alla framträder
författarens trägna spekulation över förhållandet mellan dikt och
historia, allegori och verklighet — man läse i Hermitaget t. ex.
samtalet mellan Erasmus och Inga eller början av sjätte boken.
Den påfallande släktskapen med Cypressen illustreras därav, att
denna liksom Hermitaget är ett försök till svensk medeltidsroman,
som på samma gång inspirerats av Walter Scott och vill bygga
framställningen på folksagoelement. Men till Värmlands-tiden hör
nu såväl den nämnda planen på ett ramverk Jordens Blomma som
det huvudsakliga utarbetandet av dess enskilda delar. Och att även
Cypressen är att hänföra till denna tid har redan tidigt antagits
av en och annan forskare samt torde få betraktas som avgjort i
och med den hänvisning till faderns konkurs och dess roll i boken,
som gjorts av S. Almquist,1 och de kompletterande argument, som
lämnats av Holmberg (mon. s. 115 f.), vartill ännu en del skäl
skulle kunna fogas.
1 Ur C. J. L. Almquists författarliv, Sthlm 1920, s. 22 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
