Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Henry Olsson
Som tidigaste avfattningstid för Hermitaget torde man
emellertid få räkna andra året i Värmland. På en manuskriptlapp med
förteckning över Almquists arbeten från troligen 1824 upptages
nämligen Cypressen men däremot ej Hermitaget. Att detta har
skrivits något så när i följd med systerromanen bestyrkes emellertid
av flera omständigheter, varav först kan nämnas den jämförelse
författaren i det nu framlagda manuskriptet anställer emellan
personerna i de båda verken, där han uppmanar sig själv att differentiera
Ingas och Saras karaktärer. På Värmlands-tiden hänvisar det delade
intresse mellan arbetet i trädgårdssängen och för konsten, varom
verket vittnar, och på dess andra år hela den stämning av isolering
och avskildhet, som uppbär detsamma och som tolkas redan av dess
titel. Då Almquist i början av sjätte boken i slutredaktionen
tecknar sin egen författarverksamhet i bilden av en »Målare», som
»sitter i diktens låga tjäll, bygdt af löf qvistar i en enslig lund vid
sidan af en skummande bäck, och tecknar sina taflor för enskild
lust» och vars liv är »som en eremits», erinrar det slående om det
nämnda brevet till Hazelius 27 april 1825, som säger hans diktning
vara oberoende av tanken på utgivning och endast motiverad av det
nöje hans diktfigurer skänkte honom i ensamheten, liksom det
påminner om liknande subjektiva utgjutelser i Jordens
Blomma-Cypressen. Bland detaljer, som tala för samma datering, nämner jag
endast, att redan i det citerade brevet framskymtar det intresse för
en analys av svenskt folklynne, som talar ur Hermitaget och som
mera markant kommit till uttryck i den till år 1826 daterade
uppsatsen »Svenska Nationens förhållande till Litteraturen».
Återstår alltså som avgörande instans den idéuppfattning, som
verket frambär. Kan man redan år 1825 tänka sig en sådan
förkunnelse som Hermitagets celibat-lära? Enligt den syn på
utvecklingen av Almquists äktenskapsidéer, som jag i det föregående har
framlagt, låter detta mycket väl sig göra. Det förefaller mig, som
om Holmberg och Werin vid behandlingen av Almquists tidigare
äktenskapsuppfattning utav hans ställning till vigseln hade låtit förleda
sig att underskatta hans läras inneboende revolutionarism samt att
väl uteslutande härleda denna ur hans olyckliga
äktenskapserfarenhet. En fingervisning i motsatt riktning har man dock redan i den
omständigheten, att Janne Hazelius år 1838 gillade Det går an
samt sålunda synes ha betraktat dess angrepp på den äktenskapliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
