Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamf und 121
institutionen som en konsekvent utveckling av hans ungdoms
tänkande.1
Det finns ett dokument, vars tolkning i detta sammanhang1 är
av yttersta intresse, enär det gäller ett av de få direkt personliga
intygen om Almquists utveckling. Det är en brevlapp till Janne
Hazelius, avskickad på dennes bröllopsdag den 16 oktober 1825 och
innehållande två passager, vilka från den senaste forskningens
utgångspunkter tydligen ha kommit att synas stå i direkt motsägelse
och därför ha vållat åtskilligt besvär att klargöra. Den ena lyder:
»Jag vet timan för din heliga Vigsel. Jag faller då på knä i vår
kammare: och Gud skall höra också vår bön!» — utom hans egen
är det tydligen fråga om hustruns. Den andra säger: »Jag kommer
ej personligen. Jag handlar häruti efter Princip: efter en åtminstone
inför mig, giltig Orsak. Detta rör ej dig, min Broder. Det rör
andre.» Werin kommenterar detta brevuttalande på följande sätt:
»Man förstår att, när han på föråret 1825 av principskäl avböjer att
komma till Janne Hazelius’ bröllop, det ej kan vara vigseln som
han har i tankarna. Det synes vara fråga om personer, inte om
sak» (a. st. s. 108). Härtill kan endast sägas, att urkund och
tolkning- gå stick i stäv mot varandra, ty gäller det princip, så måste
det väl ändå vara fråga om sak. Från min i det föregående
framställda synpunkt på Almquists idéutveckling blir också brevet fullt
naturligt och konsekvent. Visserligen anser han fortfarande, att
vigseln är en till sin grund helig institution, men han kan ej längre
tro på en människornas förestående renade äktenskapsuppfattning,
som står i korrespondens med denna institutionens helgd.
Äktenskapet vanhelgas av människorna, folk i allmänhet, alla de »andre»,
på vilkas andliga intressen Almquist ej kan lita så som på Janne
Hazelii. Hans erfarenheter ha sålunda tvingat honom fram till den
ståndpunkten, att ett rätt äktenskap är ett sällsynt undantag och
att därför också knytandet av ett jordiskt äktenskapsförbund är
ett stort vågstycke, om vars utgång i varje fall ingen utomstående
kan döma.
Men som ett uttryck för en liknande stämning kan man också
betrakta Hermitagets förkunnelse. Det är under Värmlands-vistel-
1 Brev till Almquist 19 okt. 1838: »Men det går an, den, käre du, går icke
an förr än du blifvit pastor eller professor. Den är prägtig.» — I samma brev
säger Hazelius, att han själv och Öfverberg vore »nästan de ende qvar af den lilla
stam, hvars medelpunkt du var under MannaSamfundets oförgätliga dagar: döden
och lifvet har bortryckt eller skingrat de öfriga.» (Kungl, bibl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
