Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MannaSamf und 123
torde man få betrakta det som uteslutet, att det senare verket skulle
kunna vara skrivet i Värmland.
Att det av Holmberg framlagda bevismaterialet för Jagtslottets
datering måste anses bristfälligt har jag redan tidigare — i ett
föredrag vårterminen 1922 — framhållit och skall här i korthet
upprepa dokumenteringen för denna ståndpunkt.1
Det avgörande skälet för sin datering finner Holmberg i det
ovan omtalade brevet till Hazelius 27 april 1825, som av mig
sammanställts med Hermitaget. Almquist har klagat över sin isolering
och fortsätter: »Men det är kanske bäst som det är: jag gör i
stället sällskap åt mig af en hop Individuer, som det roar mig att
framställa: Dikter hvilka jag låter utföra sina charakterer så godt
de kunna, och med hvilka jag såväl samtalar som har till ämne för
Betraktelse och Umgänge». Holmberg ger följande utläggning härav
(s. 195 f.): »Den egendomliga formuleringen visar, att det inte varit
vanliga romanfigurer det gällde (hvilka skulle det också i så fall
syfta på?), ty det heter, att Almquist dels samtalar med sin ’hop
Individuer’, dels håller betraktelser öfver dem. Detta dubbla
uttryck kan af alla Almquists skrifter endast afse Jagtslottet, där
Almquist såsom Richard Furumo samtalar med sina figurer, såsom
författare har dem ’till ämne för Betraktelse och Umgänge’.» Mig
förefaller denna tolkning i hög grad hårdragen, då jag i det citerade
yttrandet endast kan finna ett, såsom sådant mycket intressant,
uttryck för den romantiske diktarens ställning till sin diktade värld.
Att det, på så sätt uppfattat, ej heller är alldeles enastående hos
Almquist torde framgå av vad han säger om Drottningens
Juvelsmycke och samtida verk i brev till Atterbom 9 maj 1834:
Jag eger ingen fridfull, eller ens i minsta grad lycklig stund,
annars än när jag får teckna, bilda, componera händelser, måla
charakterer, hela nätter, då jag ej sofver, är min hjerna upptagen, liksom
en theater, af individuer, som hålla dialoger derinne; jag hör hvart
ord. Detta är väl icke nytt, efter det varit så alltifrån barndomen,
men det tar till årligen, och Gud vet, hur länge jag lefver på det här
sättet (Samlaren 1903, s. 78 f.).
1 En del invändningar mot den senaste Almquist-kronologien har jag även
framställt i en recension av den nya Almquist-upplagan i Göt. Hand. Tidning 27/e
1923. — Då jag här endast berör Jagtslottets och Hermitagets dateringsproblem,
innebär detta givetvis icke, att jag på alla andra punkter skulle vara ense med
Holmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
