Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Nya Almquistfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Ruben G:son Berg
det sista samtalet med Wallflickan gifvit1 Drottningen ämnen till
öfverläggning; vi kunna ej2 säga om hon frugtade något till3 följd
af det hon fått höra om munken.4 En stilla Betraktelse hvilade
med hvita vingar öfver hennes panna, och lundens tystnad var
intagande5 som hennes.6 Inga hade längesedan hemgått till sina egna
göromål och Prinsessan-Nunnan hade lemnat trägården i samma
Ögonblick Drottningen vändt sig till Inga, och börjat samtalet med
henne rörande [munken ä t] Guldkedjan.6
»Jag vet ej, hvad Judith gör så länge borta i Skogen sade
Drottningen, och afbröt sig sjelf. Men då ingen svarade, föllo åter
hennes tankar in i sig, uppgingo och försvunno igen i växlande
Fantasier. Så satt hon i den hvita smärta Eremitrocken, sjelf lik
en fantasi, och trägården i skogens famn, med sina forsars och
källors sus var en svärmisk tafla omkring henne.
När7 aftonen kom, började från några8 hundrade unga växters
hufvuden der Sophia satt i betraktelse, en samling af olika ångor
höja sig, de förentes9 till en enda10 angenämhet; från de åldriga
Tallarna11, Granarne deras vänner, och björkarne, Skogens
konstnärer, utgingo en frisk vild ånga, som tycktes förvånas öfver den
lukt som från den nya trägården kom den till mötes12, blandade
sig med den, och gjorde en balsamisk förening. — Menniskan är
van att anse andedrägtens eller Näsans sinne för ett lägre, men att
deremot upphöja Ögats Verld, och likaså Örats.13 Vi tycka dock,
att Oskuld och Finhet äro sköna för menniskan i sin helhet, således
för hela Sinnet, för Sinnets fem14 sferer. Den himmelska
underbarhet, som en ren Varelse medför då den nalkas oss, yttrar sig
äfven såsom en vällukt från dess Charakter15, hvilken visst icke är
1 ä fr förorsakat
2 ä fr ej en gång
3 ä fr rörande
4 ovanför detta ord står ett överstruket Nb, vilket korresponderar med det
ovan stycket skrivna ej fruktan för munk
5 ä fr skön
6 Efter punkten är Hennes syster struket
6 ä fr till egna göromål och Prinsessan var fördjupad i skogen.
7 ä fr Ju längre det led mot
8 ä fr flera
ä fr en Chorus af olika vällukter höja sig, de samlade sig
ä fr en enda ånga af
ä fr vilda Tallarna
ä fr lukt den nya trägården andades
18 ä fr men att upphöja Örats och i synnerhet Ögats Verld.
ä fr för alla dess fem
ä fr Väsende, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
